Månadsarkiv: oktober 2013

Spöken Finns!

Säkert har du fått försäkrat av någon välmenande person,

förälder vanligtvis, att spöken inte finns.

Och den välmenande personen sade säkert detta för att den själv trodde på det

och för att du skulle slippa vara rädd för något som inte finns.

Men spöken finns alltså i allra högsta grad!

Och det finns till med anledningar att vara rädd för dem.

Men bara i vissa fall kan rädslan vara befogad.

Däremot kräver de vår största respekt.

Spöken finns till och med  i två huvudgrupper:

hjärnspöken och missförstådda.

xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Hjärnspöken är de absolut vanligaste.

De är alla skapade av oss själva, eller noga räknat vår hjärna.

Och de är i de flesta fallen vårt försvar mot något mycket svårare.

Vår fantastiska hjärna är fullt kapabel att skapa alldeles verkliga spöken

som kan påverka oss båda psykiskt och fysiskt.

Det är när spökena skadar eller tar överhanden

som det kan vara befogat att vara rädd.

xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Två vanliga exempel:

1. När någon som vi älskat väldigt mycket plötsligt dör,

nästan all död upplevs som plötslig,

är  det vanligt att många uppfattar att den döde fortfarande finns kvar hos dem.

Detta hjärnspöke skapas för at det är lättare att acceptera att

den älskade fortfarande finns kvar än att den inte gör det.

2. När vi känner oss övergivna och ensamma är det väldigt lätt att,

i framförallt mörker se och höra, till och med känna spökens närvaro.

Detta eftersom det är lättare att känna sig rädd för spöken

än för att vara övergiven och ensam.

Detta är väldigt tydligt hos barn.

xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Vad kan vi göra för att bli av med dessa spöken då?

Ja, om de upplevs som alltför obehagliga-

tag dem för vad de är: skapade av dig själv.

Sedan är det oftast ganska lätt att får dem att försvinna när du inser varför de finns där

och framför allt vad de döljer för verkligt problem.

xxx xxx xxx xxx xxx xxx

De missförstådda spökena då?

De är inte lika vanliga eller många,

men det gemensamma med dem alla är att de helt enkelt misstas för spöken-

oavsett vad de egentligen är.

Det rör sig oftast om helt naturliga fenomen som misstas för att vara spöken.

Och att bli av med dessa är alltid lättast genom att ta reda på vad det är för ett naturligt fenomen

som du misstog för vara  ett spöke.

xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Det minsta antalet av de missförstådda spökena är inte helt

och hållet ”naturliga” ur den synvinkeln att de råkar befinna sig,

eller i alla fall synas och höras på helt ”fel” plats och i helt ”fel” tid.

Men detta är så sällsynt att jag inte ens tar upp det här-

om ni har ett stort intresse för detta, som vissa kallar övernaturligt-

läs mer i min ”Cykel Teori”:

https://succek.wordpress.com/2013/10/15/cykelteorin-3/

© Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com

 

 

Brev till Försäkringskassan!

brev_copy

Brev till Försäkringskassan:

Kära vänner på försäkringskassan.

Det var ett tag sedan vi hörde av oss.

Anledningen till att jag skriver till er är att jag vill tacka er för att ni visat oss vägen till ett alternativt

och positivt leverne som är tämligen bekymmerslöst.

Ni får ju så mycket oförtjänt kritik nuförtiden

Som ni vet av tidigare brev så har vi nu fått sälja vår nybyggda villa som är handikappanpassad

och som var tänkt för ett bekvämt boende på äldre dagar.

Sedan ni friskförklarade min fru efter 15 års inflammatorisk ledsjukdom

och sjukskrivning hade vi inte råd att bo kvar.

Vi gjorde inte så stor förlust, bra 230 000 kr.

Som tur var kunde vi sälja de flesta möblerna.

För ett halvår sedan har vi ett nytt boende.

Vi fann det på Internet innan vi bytte bort datorn mot två skinkmackor.

Fyrmannatältet kom vi över billigt på en sajt som ni säkert känner till

eftersom jag förmodar att ni fått er anställning via denna.

Ja, jag menar givetvis Blocket!

Där var ett stort hål i taket, men det lagade jag med silvertejp.

Går det inte att laga med silvertejp så är det definitivt sönder.

Min fru och jag har kommit varandra närmre sedan dess.

Vi är ju så tvungna annars fryser vi.

Hennes ledsmärta har nästan helt försvunnit eftersom hon är helt upptagen av att hacka tänder i kylan.

Vår sextonåriga dotter fick nog och rymde efter två månader.

Detta trots att jag satt upp en mellanvägg av wellpapp i tältet så att hon skulle få ett litet privat utrymme.

Självklart blev vi väldigt oroliga och anmälde henne som försvunnen hos polisen.

Dessvärre hade de inte tid att ta anmälan då eftersom de vid tillfället

var upptagna med en rikstäckande kampanj för att kolla cyklisters baklysen.

Som turligt är, fick vi för tre veckor sedan ett brev från henne.

Hon var i Holland. Amsterdam.

Allt var väl med henne.

Hon och åtta flickor i ungefär samma ålder hade fått ett fint jobb i ett välrenommerat affärsområde.

Red light district, tror jag att hon skrev.

Hon skrev också att vi inte skulle vara oroliga för henne.

Hennes chef hade redan efter en vecka insett hennes begåvning

och givit henne ett eget skyltfönster att ansvara över.

Nu sitter hon där och väntar på att kunderna ska komma.

Så fort det kommer en kund, kliver hon ner och ger personlig service.

Tänk att det fortfarande finns ställe som ger personlig service i dagens samhälle.

Det enda hon tycker är tråkigt är att skatterna är så höga.

Hennes chef Mr. Pimp, tar 80% av hennes inkomster.

Han säger att det går till sjukvård, skolor och äldreboende.

Trots detta skrev hon att hon tjänar förhållandevis bra

och att hon skulle skicka några tusenlappar i slutet av månaden.

Gud signe det kära barnet som tänker på sina gamla föräldrar.

För två veckor sedan kröp temperaturen ner till 14 minusgrader.

Det blev så kallt i tältet att jag förfrös vänsterfoten upp till ankeln.

På något vis hamnade den utanför kvällstidningen jag lindat in benen i.

Den är nu svartlila och luktar lite konstigt.

Naglarna har ramlat av, gjorde det i förgår.

Trots detta har jag inte sjukskrivit mig.

Jag kan ju fortfarande gå 200 meter hjälpligt utan stöd,

allt enligt era regler och då är jag ju inte att betrakta som handikappad eller rörelsehindrad.

Det tar dock en timme att utföra, men det är inte lönt att klaga.

Jag kör och jobbar som vanligt.

Det enda som är tråkigt är att mina arbetskamrater inte vill äta ihop med mig.

De påstår att min fot luktar död bäver.

Nej, mina vänner. Nu har jag inte tid att skriva mer.

Min fru ropar på mig utanför tältet.

Hon vill ha hjälp att sätta fyr på den sista köksstolen

( Möblerna vi inte fick sålt, lade vi en hög bakom tältet för att använda som brasved.)

Hon har lovat att göra en god och mättande soppa av tallrötter och blåbärsris.

Smakade lite beskt i början, men man har börjat vänja sig.

Vill bara med dessa rader tacka för den fina nystarten av resten av våra liv.

Hoppas att allt är väl med er och era kära kolleger samt att ni inte blivit sjuka, då det inte finns några alternativ.

Med vänliga hälsningar.

Nisse Jagblirsåtrötterud m. fru.

P.S. Skulle ni stöta på er högste chef, doktor Reinfeldt i korridorerna så hälsa så hjärtligt från oss.

Denne man är i våra ögon en reinkarnation av Jesus.

Ingen annan har lyckats bota så många obotligt sjuka på så kort tid som han.

Hade fler visat en så god framåtanda hade vi kunnat lägga ner sjukvården helt

och avskaffa hela landstingsskatten.

Läste för övrigt i tidningen som ramlat av fötterna att han ville höja pensionsåldern.

Detta låter ju jättebra, då vi kan se fram mot evig ungdom

 (författad av okänd)

publicerad av Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com

Öppet brev till Sverige

Har Sverige råd?

Mellan nationaldagen och midsommar, just när den efterlängtade blomstertiden nu äntligen kommit,

sitter hundra- måhända tusentals människor runtom i landet och slickar sina sår.

Människor som älskat sitt arbete.

Människor som gett sitt bästa.

Människor som engagerat sig.

Människor som brinner för sitt jobb.

Människor som blivit bort rationaliserade.

Människor som inte längre passar in i omstrukturerade organisationer.

Människor vars befattning fallit bort efter besparningar och rationaliseringar.

Människor som berövats sitt framtidsperspektiv.

Människor som känner sig som en slit och släng vara.

Människor som känner hur musten gått ur dem.

xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Där finns kontorschefen som fått avsluta sin 40åriga karriär inom samma företag som vaktmästare.

Där finns avdelningschefen som erbjudits jobb inom kundtjänst.

Där finns projektledaren vars innovativa framgångsrika projekt inte förlängs

därför att den implementerats bland myndigheter och i samhället men inte inom organisationen.

Där finns läraren som i 10 år undervisat för en orimligt låg lön med brinnande engagemang,

trots att hennes väl förtjänta sommarlov alltid varit överskuggat av ovissheten

om hon får ett jobb eller ej inom det nya läsåret.

Läraren som ändå inte lyckas nå målet som för 30 år sedan var en självklarhet:

att vara tillsvidareanställd, vilket då betydde att känna trygghet.

 xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Trygghet – detta benådade ord, som Sverige är ganska ensam om i världen.

 xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Har Sverige råd

att inte värna om den trygghet den förmått inge miljontals gamla

och nya svenskar – till den milda grad att även icke förföljda utlänningar av övertygad

”här-vill-jag-leva,här-vill-jag-dö” känslan tålmodigt väntade i sju år på det svenska medborgarskap de med stolthet bär.

Har Sverige råd

att inte tillvarataga all den kunskap, erfarenhet, viljan att göra något vettigt för samhället?

Har Sverige råd

att inte värna om alla dessa idésprutor, dessa medryckande, brinnande människor?

Har Sverige råd

att slänga alla dessa duktiga, kompetenta, arbetsvilliga människor på soptippen?

Har Sverige råd

att i stället satsa på ett nytt samhälle, där allt är ISO-certificerat,

kvalitetskontrollerat, slätstryket och strömlinjeformat.

Utan uddar och spetsar, vyer och kreativitet?

xxx xxx xxx xxx xxx xxxx

Har Sverige råd

att ge avkall på empati och medmänsklighet?

Har Sverige råd att följa projektbeskrivningar och verksamhetsplaner till

punkt och pricka och slänga människor som inte passa dessa scheman?

Har Sverige råd

att prioritera måluppfyllelse framför människan?

Har Sverige råd

att ha läkare som skriver ut sjukintyg med diagnosen KRISREAKTION

och rekommenderad åtgärd VILA, när Sverige inte är i kris,

utan i själva verket ett av jordens rikaste länder

och när patienten i fråga inte vill något annat än få lov att få utföra sitt arbete,

att fortsätta dra sitt strå till stacken, istället för att känna sig berövad sin existens och sitt framtidsperspektiv?

 xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Jag minns ett Sverige som verkade vara paradiset.

Jag minns ett Sverige som inte blinkade som lilla stjärnan,

snarare sken som lilla solen, uppburen av socialt ansvar,

medmänsklighet, empati, tolerans, strävan efter rättvisa,

efter att förbättra samhället för alla.

Jag minns ett Sverige som böjde ord och bestämmelser

att passa människornas behov i stället för tvärtom.

 xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Jag vägrar tro att det är för sent.

Jag vädjar till alla er superduktiga, superstressade framgångsmänniskor

som är så hjärntvättade av sin kvalitetsuppfyllelse:

Stanna upp ett litet tag.

Ta ett djupt andetag.

Öppna alla sinnen.

Stäng av mobilen, gå ur facebook och twittra inte under den lilla stunden.

Bli varse av det överdådigt vackra Sverige som är ditt land,

som du har förmånen att få tillhöra.

Tänk efter vad som verkligen betyder något i livet.

Vad gör dig lyckligare: den uppfyllda aktivitetsplanen

eller den anställde som fick behålla sitt jobb?

Våga fatta ett beslut som är mänskligt i stället för rationellt.

 xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Sverige är fantastiskt! påstod en PR-kampanj för många år sedan.

Det stämmer. Det kan stämma.

Om DU tillåter det att förbli fantastiskt!

 xxx xxx xxx xxx xxx xxx

(C) Barbara Fellgiebel, 2012.

 publicerad av Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com

Bumerang effekten

boomerang

Bumerang effekten:

Kan enklast beskrivas med att det du ger är vad du får tillbaka.
Eller som du sår får du skörda.
Detta fungerar alltid och på alla plan;
det vill säga vad du säger, hur du verkar samt vad du gör
Det kan dock ta olika lång tid innan du får tillbaka det utsända.
Det negativa har en viss tendens att komma snabbare än det positiva.

Om jag nu antar att de flesta helst väljer det positiva
kan också annat än tiden ha betydelse för hur lång tid returen tar.
Detta är fram för allt hur mottaglig din  omgivning är för det positiva.
Det kan i sin tur ha många olika orsaker.
Vissa personer är till exempel  bättre på att ge än ta och tvärtom.
Dessutom är negativitet tyvärr väldigt uspritt och vanligt
och det gör det svårare för den som vill vara positiv.

Men för den som är envis blir resultat alltid detsamma:
det du ger är det du får.
Dessutom om du konstant ger mer än du får,
så kommer du till sist att belönas med MYCKET mer än du ger.
Detta handlar nämligen om naturlagarna.
Och de kan inte brytas eller ändras av någon eller något.

© Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com

Och Vinnaren Är…. Du!

Bli en vinnare genom att vara en!

Vakna som en vinnare- det ÄR en GOD morgon!

Ät som en vinnare- Detta var det GODASTE jag ätit!

Tänk som en vinnare- jag VINNER!

Tala som en vinnare- ALLT och ALLA är bra, bättre och BÄST!

Var som en vinnare- jag HAR vunnit!

Gå till säng som en vinnare- detta var en UNDERBAR dag!

Att bli en vinnare är att vara EN VINNARE!

En vinnare har råd att vara positiv, generös och ärlig!

 

 

© Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com

Attityd och värderingar

attitude-is-everything

Attityd och värderingar:

Vår attityd vilar på våra värderingar, enligt Tomas Gunnarsson.

För mig är attityden allt.

Allt jag har, eller inte har, idag beror uteslutande på min attityd.

Jag arbetar på att få bästa möjliga attityd och har kommit en bit på väg.

Väldigt mycket av det som jag förlorade när attityden ännu var dålig

har jag vunnit åter genom att ändra min attityd.

Det betyder alltså att min attityd förbättrats och följaktligen också mina värderingar.

Om jag ska kunna ta mig vidare betyder det att jag måste veta vilka värderingar jag har

och vilka jag vill ha, för att kunna få bästa möjliga attityd.

xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Det jag värderar högst är min familj samt att kunna hjälpa dem.

Sedan att kunna hjälpa så många andra medmänniskor som möjligt.

Jag tycker att jag är ojämn när det gäller dessa två.

Det är alltför ofta svårare när gäller familjen.

Jag har fått lära mig att jag måste värdera mig själv först,

för att sedan kunna hjälpa andra.

Det är jag ännu inte så bra på, men jag har blivit bättre.

xxx xxx xxx xxx xxx xxx

Mina grundläggande värderingar är allas lika värde och rättvisa.

Jämlikhet är också väldigt viktigt.

Det är värdefullt att kunna äta sig mätt, ha någonstans att bo, ha kläder efter väder,

kunna känna sig värdefull och omtyckt, kunna få kunskap och leva i frihet och

att ha en meningsfull sysselsättning.

Det är också oerhört värdefullt att ha möjligheten att utvecklas som person.

© Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com

Närkontakt & IKEA!

IMAG1573

Detta är på flera sätt en annorlunda bok.

En science fiction författare berättar vad han anser vara en sann berättelse,

fast berättelsen skulle säkert många anse vara science fiction, eller i alla fall påhittat.

Det som först väckte mitt intresse var att Whitley Streiber säger sig ha varit en skeptiker

till ufos och allt som har med dem att göra, tills han fick uppleva närkontakt med dem.

Jag har ett svagt minne av  att boken väckte mycket uppmärksamhet när den kom ut.

Vissa tyckte det var bra att en känd person äntligen berättade om sina upplevelser av ufos.

Medan andra inte trodde ett dugg på honom och ansåg att det var bara ett sätt att få uppmärksamhet.

Vad jag anser?

Att han själv är övertygad om att han talar sanning.

Det är intressant!

Är det sanning även för andra?

Kanske, fast även om jag är övertygad om annat intelligent liv på andra planeter finns,

så tvivlar jag på att ALLT som han berättar är sant.

Livet finns alldeles säkert därute i världsrymden,

men att andra varelser skulle kunna ta sig hit är i sig är svårt att tro.

Avstånden är ju enorma.

Men ännu viktigare: om de tog sig hit skulle det vara näst intill omöjligt att dölja det!

Vill du läsa något annorlunda, så välj gärna denna bok!

IMAG1542 (1)

Den här hör/ljudboken vet jag redan är väldigt fascinerande och inspirerande!

Jag började nämligen läsa Historien om IKEA på tåget mellan Malmö och Lund.

Och jag blev så inne i boken att jag missade att gå av i Lund!

Eftersom det var ett Öresundståg stannade det inte förrän i Hässleholm,

där jag äntligen kunde gå av och återvända mot Lund igen!

Det talar för en minst lika uppslukande lyssning.

Fast jag vågade knappt läsa i den mer på ett tag,

men nu provar jag att lyssna i stället!

Jag kan därmed varmt rekommendera alla som önskar något mer här i livet

att läsa eller lyssna på historien om Ingvar Kamprads fantastiska bedrift!

© Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com

Är positiv samma som glad?

positive-quotes-about-life

Är positiv samma som glad:

Positiv och glad behöver inte vara samma sak.

Glad är oftast mer kortvarigt och en känsla.

Det är vanligt att vara glad över något speciellt.

Positiv är mer en inställning och långvarigare,

Det kan också sägas vara ett tillstånd.

Vanligen är det mer generellt: att vara positiv över mycket.

Du kan bli glad av att vara positiv, eller tvärtom.

Men du är verkligen positiv om du kan se något glädjande

i något som verkar negativt!

Att vara positiv är inte endast en inställning.

Det kan kräva ansträngning.

Särskilt när motgångar kommer- och det gör det alltid.

© Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com

Huckle eller slöja?

untitled

Huckle eller slöja?

Huckle eller slöja

Text: Bo Pellnäs

© Ystad Allehanda,

Publicerad 1 mars 2013 4.04 Uppdaterad 1 mars 2013 4.042013-03-01 04:04:08

http://www.ystadsallehanda.se/opinion/gastkronikor/article1827745/Huckle-eller-sloja.html

Gästkrönika.

Jag minns dem väl. Alla gamla tanter med hucklen på huvudena och änkorna som alltid bar svarta sådana. Kyrkan hade en central plats i samhället, kristendomsundervisningen började självklart redan i småskolan och nästan alla unga konfirmerades.

// // JaJag minns dem väl. Alla gamla tanter med hucklen på huvudena och änkorna som alltid bar svarta sådana. Kyrkan hade en central plats i samhället, kristendomsundervisningen började självklart redan i småskolan och nästan alla unga konfirmerades.

Tidigare hade kvinnorna haft egna bänkar i kyrkan så att männen inte skulle distraheras från predikan av syndfulla tankar. Kvinnor var omyndiga och därmed beroende av sina män, fäder och bröder förvånansvärt länge. Först 1921 blev kvinnor fullt myndiga vid samma ålder som män och fick samtidigt rösträtt.

Frågorna kring klädsel och sedlighet tonades endast långsamt ner och ännu i min ungdom höll inte minst de frireligiösa samfunden hårt på en uppsjö regler om hur kvinnor fick klä sig, ha håret arrangerat och vilka bilder och ord som var acceptabla. Föräktenskapliga förbindelser med erotiska eskapader var självfallet otänkbara och kunde i dessa kretsar döma de skyldiga till förfärliga syndastraff. I pingstförsamlingarna var helvetet och djävulen en ytterst påtaglig realitet. Kort sagt, mina far- och morföräldrar kunde ha passerat som nästan radikala muslimer varje fredag i moskén.

Mot den bakgrunden förvånar jag mig över den inställning som många svenskar idag uppvisar gentemot invandrade muslimer. Vi tycks vägra att se likheterna mellan deras seder och hur våra egna svenska förfäder levde, bara två till tre generationer tillbaka. Men så tillhör vi en historielös nation som förbehållslöst försvurit sig till konsumtionssamhällets krav och en närmast bisarr tro på teknikens möjligheter att rädda både vår framtid och våra fattiga själar.

De människor som kommer till Sverige, på flykt undan krig eller ekonomisk misär, kommer alla från samhällen där jordbruket fortfarande har större betydelse än industrin, för att nu inte tala om alla postindustriella företeelser. Att se ned på dessa människor är att förakta våra egna farföräldrar och deras hårda arbete med att förvandla en patriarkal lantarbetarvärld till en modern demokrati. Till stor del blev detta möjligt därför att omställningen kunde ske under tvåhundra år av fred.

Inte alla på vår jord lever i samma tidsera. Vissa länder utvecklas nu i den digitala världen där allt sker fort men ofta utan perspektiv och besinning. I andra delar finns samhällen som fortfarande har 1800-talets förutsättningar, ibland nästan medeltida. De problem, ibland allvarliga, som uppstår när våra olika tidskontingenter kolliderar, borde dock vara möjliga att hantera för insiktsfulla människor.

Vi reser alla i tiden med samma båt, några i fören, andra längre bak.

Till och från funderar jag över vem som egentligen sitter längst bak. Alla vi som otaliga gånger om dagen faller i bön framför Ipod-guden eller de som fem gånger ber till Allah.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

text Bo Pellnäs

(C) Ystads Allehanda

 publicerad av Patrik Ek, SuccéK 2013.

www.succek.wordpress.com