Våldtäktsmännen:
del 5 av en onlineberättelse i 9 delar.
Någon gapskrattade. Men det var inget vänligt skratt. Snarare någon som var väldigt skadeglad.
Jaha, det var väl ett par ungar som var ute för sent och pangade gatlyktor.
Tack för det snorvalpar. Nu kommer jag verkligen att se bra va?
Fast det där skrattet hade inte låtit som om det kom från ett barn.
”Jag får en dålig känsla av det här.” Star Wars repliken var inte välkommen nu.
Varför gjorde hjärnan så här mot henne? Nåja. Då fick hon väl skynda sig ännu mer då.
Sikten blev förstås sämre och sämre, men hon kunde hålla sig på stigen i alla fall.
Snart nog måste det väl komma en gatlykta som både var tänd och hel? ”
Uff!” Hon gick rakt in i ett träd. Men träd fnissar inte.
### ### ### ### ###
Och träd har inte väldigt starka armar som håller henne fast.
Och inte heller har de stora händer som håller för munnen så hon inte kunde skrika.
”Tyst lilla baby, annars vrider jag nacken av dig” sa mannen som absolut inte var ett träd.
Men han var nästan lika lång som ett och bred som en dörr.
”Snyggt Bullen!” En röst till i mörkret. ”Du är ju rena rama musfällan!”
Gapskratt från flera män. Ett ljus tändes och Mia blinkade mot det.
En stor ficklampa på marken. Och tre män runtomkring henne.
”Dödens, dödens!” Käften hjärna!
”Jaha lilla stumpan. ”Välkommen till festen” sa den kortaste av de tre.
”Nu ska vi ha roligt och du ska inte få förstöra det. Fattar du?”
### ### ### ###
fortsättning följer….
### ### ### ###
Gillade du vad du läste?
Swisha valfritt belopp: 0722-282447
eller maila succek@outlook.com
© Patrik Ek, 2017.
