Gott Nytt Personligt År 2016!

Happy-New-Year-2016-Wallpaper

Gott Nytt Personligt År 2016!

2016 kommer att bli det Personliga Året,

då jag hjälper höjer nivån ytterligare och

Succek.com överträffar alla mina förväntningar!

thanks

Ett hjärtligt Tack till min fantastiska familj,

alla lysande läsare,

alla vänliga vänner,

mina coola kontakter,

mina kamratliga kunder,

 alla suveräna sponsorer

och superba samarbetare!

© Patrik Ek, Succek.com 2015.

www.succek.com

Din Succé- Sista delen?

PåBest Din Succé!

-hur du överträffar dina förväntningar på dig själv.

### ### ### ### ##

Välkommen till nionde och kanske sista delen av Din Succé!

Denna del var egentligen tänkt som andra delen av en ny omgång 2015.

Men saker och ting händer och fötter hela tiden.

Just nu ser det ut att bli den sista delen överhuvudtaget.

Men, vem vet vad som händer under 2016-

kanske återkommer ”Din Succé”, eller återuppstår i en ny form?

### ### ### ### ##

Denna gång kommer jag att berätta varför det är viktigt att tycka om sig själv

och varför det är så svårt.

Den som har svårigheter att tycka om sig själv har vanligen även svårigheter att tycka om andra.

Detta är dock svårt, eftersom de flesta av oss är uppfostrade till att vara missnöjda med oss själva.

Men skyll inte detta på dina föräldrar, för de är också uppfostrade till det,

liksom dina mor- och farföräldrar osv.

Den mycket starkt rotade Jantelagen säger oss att ingen är bättre än den andre,

fram för allt är det förbjudet att framhäva sig själv.

Men att inte tycka om sig själv alls, eller bara lite gör också att vi aldrig mår riktigt bra.

Och aldrig känner oss riktigt lyckliga.

Vi har då också en dålig förmåga att hjälpa oss själva,

vanligen koncentrerar vi den kraft vi har på andra.

LOGGA

Problemet här är att den som har svårigheter att hjälpa sig själv

har också svårigheter att hjälpa andra.

På grund av allt detta är det absolut nödvändigt att tycka om sig själv.

Om än aldrig så lite.

Det betyder däremot INTE att bli självgod och egoistisk, då hamnar du i fällan kallad

”sköt dig själv och skit i andra.”

Den metoden fungerar också mycket dåligt.

För att vårt samhälle ska kunna utvecklas i positiv riktning är det absolut nödvändigt att samarbeta.

Succek Ny

Så hur gör jag då för att lära mig tycka om mig själv, om jag nu inte redan gör det?

Börja med något enkelt.

Som att till exempel skriva ner allt positivt om dig själv och läsa sedan detta varje dag.

Lägg också till något nytt på den här listan, minst en gång i veckan.

När du pratar med dig själv i tankarna och muntligt- se till att vara positiv och berömmande!

Visst är det svårt, men jag lovar att du är värd det!

Var och en av oss har en väldigt viktig funktion i samhället.

Du kan inte med säkerhet veta vad som skulle hända

om inte just DIN kugge i maskineriet snurrade på positivt vis!

© Patrik Ek, Succek.com 2015,

www.succek.com

 

Ingenjörerna kopierar Star Wars

c1d2e2fca555e2343cf9e7e3bd94ed23

Ingenjörerna kopierar Star Wars

Bästa vänner från Tellus!

Det är Er förtrogne Rando Witch från Hellas som hälsar Er.

Som Ni kanske minns var jag befäl och deltog i många räder

under den Mörka tiden då Rebell Alliansen som mest stred för friheten.

Säkert minns ni att jag inte är vad Ni kallar människa,

utan en duplex cerebro, alltså dubbelhjärna.

Och jag bor ju sedan länge på Corusant.

Hur som helst är det väldigt intressant att få ta del av denna textdokumentation

där det berättas om hur Er teknik på Tellus kommer i fatt vår.

milleniumfalcon

Särskilt intressant är formatet på den här publikationen,

det ska tydligen kallas för magasin och vara tillverkat i något slags plast?

Dessutom är det intressant att Era vetenskapskunniga uppfattar vår värld som fiktiv.

Tvärtemot vad Ni kanske kan tro, så tycker jag INTE det är konstigt.

Med tanke på avståndet mellan våra världar är det inte alls märkligt

att vår berättelse förefaller vara legender för Er.

Det samma gäller för oss och Ni verkar ju också ha en kortare modern historia.

Det gör er värld så mycket mer fantasifull och törs jag säga underutvecklad för oss.

Som exempel tar jag att Ni förundras över att Årtusende Falken kan färdas i Hyperrymden.

Alltså med ljusets hastighet.

iv_2015_18_se_22_29_thumbnail_0

Bara inom just detta område verkar Er Relativitetsteori för oss som på ett barns nivå.

Missförstå mig inte kära vänner, jag tycker detta är intressant och ser inte ner på Er kunskap.

All kunskap begränsas av vad du eller jag lärt oss och ännu kan få lära oss.

Det bevisas ju med att ni liksom vi är kunniga i vad mitt folk kallar Teknoid teknologi,

och ni säger cyberorganismens vetenskap.

Alltså att även Ni kan kombinera teknologi med levande varelser för att ersätta

exempelvis förlorade armar och ben.

Det här visar ju att vi har fler likheter än olikheter och resten kan vi lära av varandra.

Det glädjer mig att Ni har så stort intresse för vår historia

och jag kommer följa Er med samma intresse.

Har ni frågor är de välkomna, även om mitt minne börjat ställa till det på gamla

dagar (hjärnorna samarbetar inte så bra längre), så kan det kanske vara intressant

att få veta hur det var under den tiden då Imperiet tog över från en som var med!

Här kan ni läsa vad jag berättat tidigare!

Vänliga och långväga hälsningar Rando Witch,

före detta Major i A3S (alliansens särskilda säkerhets sektion).

Kontakt: succek@outlook.com

© Rando Witch 2015.

www.succek.com

Legonir av Månesköld, del 2.

…fortsättning på första delen:

Den mest omtalade av den unge alvens alla förfäder var utan tvekan dock Lunar av Månesköld.

Det berättas att han skrev ner sina kunskaper i en bok,

kallad ”Måneskölds Besvärjelser”, som enligt uppgift stals av en annan trollkarl.

Legonir bestämde sig för att så snart han blivit vuxen skulle han ge sig av för att finna boken

och kom på så sätt ut på sina ganska omtalade äventyr.

Han begav sig först till grannkonungariket Sjoraik (vilket betydde Sjörike).

Legonir ville nämligen få tillträde till Kungliga Historiska Biblioteket där.

Detta till trots att han visste att konungen av Sjoraik inte gärna gav tillträde till sitt bibliotek

till någon som inte själv var kunglig eller adlig.

Alverna i Delai hade emellertid förvarat sitt land så väl mot orcherna,

att en stam på 200 stycken nu i stället terroriserade trakterna av Sjoraik.

Legonir erbjöd sina tjänster och kungen accepterade omedelbart,

eftersom det var väl känt hur stridsdugliga alverna från Delai var.

Låglandsalven hjälpte människokonungen att leda en arme´

på endast 50 stridsföra män för att ta itu med Orcherbandet.

Orcherna marscherade ut från sitt fäste på sina räder utmed Storsjön och

Legonir överlistade dem genom att attackera från själva sjön.

Orcherna var ju ganska rädda, eller i alla fall skeptiska till vatten.

Därmed fick Legonir sin sjökunnighet av de tacksamma sjömännen som hjälpte till med sjöfarten.

Hälften av konungens soldater överlevde striden,

medan de allra flesta Orcherna dog- några få flydde.

Därefter lovordade konungen av Sjoraik alven Legonir av Månesköld

och alven fick fri tillgång till det Kungliga Historiska Biblioteket.

Där hittade Legonir skrifter som tycktes bevisa hans tanke om att

Lunar Månesköld inte alls var ond,  utan snarare förtalad.

När han berättade om sina fynd för den tacksamme konungen av Sjoraik

berättade denna att han hört talas om att Baroniet av Rodnay hade väldiga problem

med någon ond trollkarl och hans följeslagare.

Han berättade också att en vida omtalad äventyrare synts till i den trakten.

En man som många fruktade, men vissa sade i själva verket var god. Mannen kallade Silvaan,

vilket betydde Silver på ett av de äldre alvspråken.

Genom att prata med flera resande handelsmän i Sjoraiks huvudstad

lyckades Legonir få reda på det populäraste Värdshuset på vägen till Baroniet av Rodnay.

Där hoppades han finna någon som sett den kände äventyraren,

eller som kunde berätta mer om problemen med den onda trollkarlen.

Legonir hoppades att Baron Rodnay också kunde bli välvilligt inställd till honom

om den onde trollkarlen besegrades, eller jagades iväg.

Baroniet låg ju precis vid havet och i hamnar fanns alltid intressanta saker

att får reda på för den som visste hur man frågade,

eller som kunde genomskåda Sjöfararnas vilda historier.

Och ännu bättre var det om han kunde bli bekant med äventyraren Silvaan.

Det sades att han varit överallt i den större delen av den kända världen.

Det var ju såklart en överdrift. Men bakom varje rykte låg minst en sanning.

Och det visste Legonir mycket väl.

Så Låglandsalven begav sig så snabbt han kunde till Värdshuset Hemlängtan,

som låg på ungefär hälften av vägen till Baroniet av Rodnay.

Han valde att springa och gå, för han kände att han behövde få bli av

med en del onda tankar som närvaron av orcher gett honom.

Det visade sig att Legonir hade en väldig tur.

På Värdshuset Hemlängtan träffade han nämligen inte bara

den kände äventyraren som kallade sig Silvaan.

Han träffade också en oväntad vän och vapendragare,

som han kom att uppleva många äventyr tillsammans med.

Och detta var ingen mindre än dvärgen Oxs Achsodd.

Men dessa äventyr är en helt annan saga!

Och så var orden i den här sagan slut!

© Patrik Ek,  2011 & 15.

www.succek.com

Legonir av Månesköld!

Denna Saga Ägs Av Dan.

Han beställde och bestämde vad den skulle innehålla.

Tack Dan för att jag får publicera den!

Legonir av Måneskölds Uppväxt:

Av Patrik Ek.

Nu ska du få höra en ganska ovanlig berättelse.

Berättelser om hjältar och kända personer brukar

som mest bara i förbifarten nämna hur de hade det som unga eller barn.

Vissa längre berättelser berättar förstås från början om hur den personen kände växte

upp och blev just känd. Men denna handlar bara om vad hände när Väktarbrodern

och Låglandsalven Legonir av Månesköld växte upp.

Hans folk och ras var ju Alver och bland just Låglandsalverna var Krigare ett vanligt yrke.

Därför var det naturligt att yrket tidigt intresserade honom. Bland annat vill säga.

Den lille alvpojken Legonir hade ljust, guldgult hår och klarblå ögon.

Redan som mycket liten var han ovanligt nyfiken och vetgirig, även för att vara alv.

Alver hade ju, som du säker vet, mycket bättre sinnen än de flesta andra raser.

De påverkades heller inte så mycket av kyla och värme.

De kunde bli flera 1000 år gamla, men var ändå vackra och såg unga ut hela livet.

Andra raser brukade inte sällan tycka att det lät som alverna sjöng när de talade.

Även när de talade andra språk än sitt eget.

Alverna av Legonirs sort var goda och alltid artiga.

De älskade sådant som var vackert, gott och skönt.

Detta var vanligt bland de flesta sorters alver.

Även om många alver föredrog att umgås med andra alver,

kunde de bli vänner med andra raser.

Legonir fick lära sig att tänka på sin familj och sina vänner före sig själv.

Alverna skadade aldrig naturen, men de kunde vara skoningslösa

mot sådana de uppfattade som onda.

Legonir var som sagt Låglandsalv och dessa var vana vid strider.

Det var vanligt att andra raser försökte ta deras vackra dalar i besittning när han växte upp.

Det berättades att inkräktarna ibland lyckades när förenade sina trupper.

Och det ledde så småningom till att skaran av Låglandsalver minskade alltmer.

Delai ”den befästa staden i dalen”, där Legonir och hans familj bodde,

blev med tiden så starkt befäst att ingen hitintills lyckades bryta ner dess försvar.

Från att strider och krig var något av en vardag för den unge Legonir,

blev dagarna i stället inriktade på försvar,

tills landet Delai respektfullt lämnades i fred under en mycket lång tid.

Legonir skaffade sig tidigt en slags förebild och idol.

Detta var hans farfars farfar. Han hette Lunar Månesköld

och var på sin tid en mycket känd Besvärjare.

Vissa påstår att han blev ond och att det blev hans död.

Detta hade Legonir svårt att tro på.

På sin Låglandsdag, den dag då dessa alver traditionellt räknades som vuxna,

fick Legonir ett magiskt halsband i arv av sin farfars farfar.

Detta eftersom hans föräldrar mycket snart märkte att han hade ett stort intresse

och en stor fallenhet för magi.

Halsbandet hade Besvärjelsen ”Kontrollera” infogad i sig

och hjälpte sin ägare att kunna ta sig in i någon annans sinne och ta över det.

Detta räknades bland de flesta alver som något ont,

men magin i sig respekterades ändå.

Något som var utmärkande för Legonir var även att han hade fallenhet för att hantera piska.

Detta var ganska ovanligt bland de flesta alver.

Legonirs föräldrar var mamma Lenora och pappa Legonar av Månesköld.

Mannan var aktad för sitt speciella vapensmide.

Även för att vara alv gjorde hon ovanligt vackra och samtidigt effektiva vapen.

Pappan var Överbefälhavare i försvaret av Delai och

en mycket omtalad alv bland dem som satte kunskaper om strid i största allmänhet,

men försvar i synnerhet högt.

Lenora och Legonar var som så många av de övriga alverna i Delai präglade av de många,

många, många år som landet varit utsatt för invasionsförsök.

Legonir hade långt upp i åren de flesta av sina släktingar och vänner boende i Deali.

fortsättning följer…

© Patrik Ek,  2011 & 15.

www.succek.com

Grip- en Hjärtesak!

IMAG4895

Grip- en Hjärtesak!

Grip har på många sätt återuppfunnit energidrycken.

Den är klar som vatten, gjord på källvatten.

Och gör mig piggare, det kan jag känna i hela kroppen.

Grip har inte några färgämnen eller konserveringsmedel.

Grip har inte en massa onödigt socker.

Och nästintill inga kalorier.

Dessutom bidrar varje burk till välgörenhet.

IMAG4894

Men det stannar inte där.

Grip är inte bara en massa anonyma burkar-

de är en ren hjärtesak!

För inte nog med det nyttigare innehållet (jämfört med de flesta andra märken),

inte nog med att de gör mig och min familj piggare

och inte nog med att välgörenhet finns med i bilden-

om jag kan få de flesta som redan dricker andra energidrycker att byta till Grip,

har jag avsevärt hjälpt till att förbättra deras hälsa!

Get a Grip!

rekommenderas av © Patrik Ek 2015.

www.succek.com

Bli avundfrisk istället för avundsjuk

tomasgaunnarsson

Bli avundfrisk istället för avundsjuk

Att vara omtänksam får dig att må bättre, säger författaren och coachen Tomas Gunnarsson.

Han berättar att ”Jantelagen”, som i korthet säger ”du ska inte tro att du är något” är ett ganska vanligt fenomen i många olika länder.

– Kanske i Sverige i synnerhet, där bondesamhället lyfte fram kollektivet som det viktiga för överlevnaden, framgången i det samhället. Men idag är det istället individens förverkligande som är i centrum – och det innebär en frontalkrock som är svår för många att hantera, säger Tomas Gunnarsson.

Enligt honom kan det vara en anledning till att så många ungdomar i dag mår dåligt.
– Egot har tagit över lite för mycket och vi har glömt att vara omtänksamma. Vi behöver finnas till för andra, för det får oss att må bra, säger Tomas Gunnarsson.

Men för att kunna hjälpa andra behöver man först vara trygg i sig själv, menar Gunnarsson.

Ett annat ämne Tomas Gunnarsson gärna pratar om är avundsjuka. Enligt honom går det att vända det till något positivt.

1) Bejaka
2) Ventilera utan att prata skit
3) Gratulera kollegan som det går bra för. Be om tips för att bli lika bra!

– Avundsjuka blir helt ofarligt om vi gör på det sättet, avslutar Tomas Gunnarsson.

© Sveriges Radio, 2014

publicerat på www.succek.com

 

Lilla Guldkanten sätter guldkant på tillvaron!

IMAG4845

Lilla Guldkanten sätter guldkant på tillvaron!

Det första steget på samarbetet med Lilla Guldkanten är taget.

Lilla Guldkantens fantastiska Pure Czech produkter är något alldeles extra.

Naturprodukter typiska för den Tjeckiska kulturen.

Öl och humle tillsammans med Karsbad salt gör de här produkterna unika

Bästa möjliga kvalitet!

Dessa hud- och hårvårds produkter gör redan succé!

För mer information: Lilla Guldkanten  eller 0722-282447, succek@outlook.com

rekommenderas av © Patrik Ek 2015.

www.succek.com

Dennis & Rex- del 2!

Dennis och Rex

av Patrik Ek.

del 2 av två.

denna saga är Dennis egen, tack för att jag får publicera den!

Där låg något gråaktigt, med vita fläckar.

Ganska stort, större än Dennis båda händer.

Och kände en svag lukt, som av ett ljus som man precist blåst ut.

Detta var så spännande att han glömde att vara rädd.

Dennis sträckte in både händerna och drog försiktigt ut något som liknande en sten,

men som uppenbarligen inte var det. Ett ägg!

Ett som var betydligt större än äggen som hans mamma kokade ibland.

Definitivt ingen kyckling i det! Och det var ännu lite varmt.

Trots att han visste att det var omöjligt, så var han ändå säker på sin sak.

Detta var verkligen ett drakägg!

Det spelade ingen roll att drakar inte fanns på riktigt,

för det här ägget fanns i alla fall. Om han inte drömde alltihop förstås.

Fast det ville han inte tänka på, det var ju inget roligt!

Han strök försiktigt med handen över den gråvita ytan,

det kändes mjukt och hårt på en och samma gång.

Hur kom drakägget in i lådan? Och vanför?

Dennis försökte dra ut lådan helt och hållet igen, men det gick inte.

Hålet på undersidan hade pressat ut träet i botten på lådan så det stod ut som en tratt ungefär.

Han tog ut den lilla traven med rollspelspapper.

Det skulle inte vara lätt att spela mera med dem.

Hela traven var söndertrasad från undersidan och upp till det näst översta pappret.

Och dessutom lite bränt i kanterna på det understa pappret.

Jaha, det var ju inte lite konstigt och fantastiskt.

Ägget hade kommit ramlande rakt ur rollspelets sagovärld.

Bokstavligt talat! Det var ju inte riktigt klokt!

Men Dennis hann inte tänka mer på det,

för han hörde att mamma och låtsaspappa var på väg in utanför dörren!

Fort! Han måste gömma undan ägget!

För om de vuxna såg det skulle han kanske inte få ha kvar det!

De kanske inte ens skulle tro på att det var ett riktigt drakägg!

Snabbt slank det in under kudden!

Men, det såg inte riktigt klokt ut, så han svepte över täcket!

Som tur var lade ingen märke till att det var rörigt i sängen.

Och då brukade faktiskt Dennis ha bäddat och fint.

När god- nattningen var färdig kröp han upp i sängen

och flyttade drakägget så det hamnade i knät under täcket.

Han log för sig själv! Tänkt så lyckligt lottad han var!

Hans största önskedröm hade gått i uppfyllelse

och då var det egentligen inte möjligt att det skulle kunna hända,

fast det hade gjort det i alla fall!

Dennis låg länge och höll om sitt stora ägg, innan han till sist somnade.

Han sov gott och drömde om att det föddes en stor röd drake ur ägget.

En drake som blev hans bästa vän.

Och sedan vaknade han.

Det var morgon igen och han hade vaknat tidigt.

Tidigare än alla andra i huset.

Det första han gjorde var att sträcka sig efter drakägget,

men han kunde inte hitta det!

Dennis letade igenom hela sängen- inget ägg!

Förskräckt for han upp ur sängen-

tänk om han hade drömt alltihop- det vore ju bara så typiskt!

Han letade under sängen, utan resultat och sedan sökte han genom hela sitt rum.

Inget drakägg någonstans!

Dennis ville skrika och svära- han var så in i vassen besviken!

Men han ville ju inte väcka de andra, så han bara stod där.

Och då hörde han ett konstigt ljud. Ja, inte så konstigt egentligen.

För det lät som om någon snarkade och det var ju inte han själv.

Ändå lät det precis som om någon hade legat och snarkat inne i rummet.

Läskigt! Det måste ju komma utifrån,

han råkade bara höra det väldigt tydligt, inte sant?

Dennis såg på klockan, det var ännu rätt så lång tid kvar tills det egentligen var dags att gå upp.

Han hade en sådan där halvhög våningssäng

och fick alltså klättra upp för en stege för att komma upp i den.

Och det var när han gjorde det som han såg att det fanns något inne i lampskärmen i taklampan.

En liten skugga! Dennis skyndade sig upp i sängen och ställde sig på tå.

Det låg en liten röd drake och sov där uppe i lampskärmen.

Han var tvungen att hålla för munnen för att hålla tillbaka ett glädjeskrik- så glad blev han!

Dennis bestämde med en gång att det skulle heta Rex.

Men så kom han att tänka på vad det var för dag- en skoldag!

Han kunde ju inte lämna drakungen kvar hemma ensam hela dagen!

Men å andra sidan kunde han ju inte gärna ta med lilla Rex till skolan heller.

Hur skulle han kunna ha honom gömd där? Draken måste väl äta och dricka också? ¨

Skulle han kanske låtsas vara sjuk och få vara hemma från skolan för att passa sin drakbaby?

Men så kunde han ju inte heller hålla på i längden. Detta var verkligen knepigt!

Han började undra hur mycket trevligt det egentligen var att får en sådan här önskedröm uppfylld.

Skulle han kunna berätta det för någon, som kunde hjälpa honom?

Inte sina syskon i alla fall, inte till en början. De skulle bara bli avundsjuka och kanske skvallra.

Och inte för mamma, hon tyckte ju inte ens om ödlor,

så man kunde ju bara gissa vad hon skulle tycka om en riktig drake.

Inte bra i alla fall. Hur var det med hans låtsaspappa då?

Han hade ju mycket fantasi och var på många sätt olik de flesta andra vuxna som Dennis kände.

Kanske. Han suckade. Det gick inte att lösa allt på samma gång.

Det fick bli till at ta en dag i taget. Först denna.

Och han vågade varken lämna Rex hemma själv eller ta med honom till skolan.

Alltså- dags att bli sjuk! Ont i magen? Nej, det gick ju över.

Det fick ju vara något som kunde ge en ursäkt till att vara hemma flera dagar.

Så att han hann med att hinna på något riktigt bra sätt att ta hand om den lilla draken.

Den snarkade och rörde på sig i sömnen. Bara ingen hörde det!

Det måste ju bli varmt därinne i lampskärmen, men det gillade väl en liten drakunge.

Dennis undrade om den kunde spruta eld.

Eld och varmt- aha! Feber var ju bra!

Han började ta på sig en massa kläder och kröp sedan ner under täcket igen.

Han stäckte sig efter en filt som hängde på sängkanten. Det var förstås drakar på filten.

Han log och sneglade upp mot det lilla snarkande sagodjuret.

Efter en stund var han så varm att svetten bokstavligt talat rann om honom.

Då stoppade han tillbaka alla kläder och gick för att söka upp sin mamma.

Dags för ”showtime”. På scenen idag: feber!

Han var förstås lite orolig för att bluffen skulle bli genomskådad, men det gick ganska lätt.

Eftersom Dennis kom och väckte sin mamma så tidigt så klagade hon mest på att bli väckt så tidigt.

När han sedan sa att han var så varm och inte mådde bra, så blev hon istället orolig.

Det blev snabbt bestämd att han skulle få bli hemma från skolan

och att reservpappa Patrik skulle vara hemma för att passa honom.

När Dennis gick tillbaka till sitt rum för att låstas gå och lägga sig och må dåligt var han nöjd.

Detta skulle nog komma att lösa sig.

Han skulle berätta vad som hänt för Patrik så snart de var helt ensamma.

Sedan skulle de lösa problemen tillsammans.

För visst kunde han vara säker på att få förståelse

för att vilja behålla en äkta drake från en vuxen

som ibland nästan var som ett barn själv?

Men hur detta sedan gick för du läsa en annan gång, för nu är orden i denna saga slut!

© Patrik Ek, SuccéK.com 2011 & 14

http://www.succek.com