Till Dig som Tänkt Skaffa Karl!

manonleach

TILL DIG SOM TÄNKT SKAFFA KARL!!
Information från Svenska Brukskarlsklubben

Ursprung: Den tama mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så långt tillbaks i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps- och avelskarlar. När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd för att förenkla din vardag med mannen.

Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl. En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och bekanta. Ännu finns inga godkända pensionat i Sverige. Lyckligtvis är karlar idag accepterade i de flesta offentliga miljöer. Det är dock ej tillrådigt att ta med karlar överallt. Exempelvis boutiquer brukar framkalla nervositet och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt att man ser oroliga och gnällande karlar väntandes vid kassan.

Även om du anser dig ha tid över till både en och två och kanske tre karlar vill vi inte rekommendera mer än en. Ofta visar de oro och till och med svartsjuka om ”matte” bryr sig för mycket om andra karlar!
Kostnader: Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att ha karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil mm. En duktig arbetskarl kan ofta själv tjäna ihop till sitt uppehälle. Har man en skicklig jägarkarl kan han bidra till hushållet med bland annat älgkött. På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd, dvs. licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur som helst i skog och mark. Om din karl saknar det rätta intresset för jakt kan du kanske istället träna honom till att bli en skicklig bär- och svampplockare.

Allmän skötsel: För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter som inspirerar honom.

Tänk även på att hålla din karl vacker. Västerbottenrasen är vanligen renlig av sig och sköter det mesta själv till exempel ansning av skägg och naglar. Tandvård och trimning av huvudhår bör man överlåta till en fackman.
OBS! All kupering är strängt förbjudet i Sverige, sådant kan till och med medföra rättsliga följder i vissa fall.
Lycka till !!

 

© Okänd, återpublicerad 2016 på

www.succek.com

 

6 tecken på att du är utarbetad & vad du gör åt det

Brick Wall Breakthrough

Sex tecken på att du är utarbetad – och vad du gör åt det

Utmattningssyndrom, eller utbrändhet i folkmun, går hand i hand med stress. Och för att förebygga att hamna i situationen då man en dag inte kommer upp ur sängen är det viktigt att lyssna på kroppens egna signaler.

Enligt Frida Eek är stressforskare vid Lunds universitet, bör man vara försiktig med ordet utbränd eftersom det inte är en medicinsk term. Den korrekta benämningen är utmattningssyndrom och handlar om mer än att vara stressad.

– Det går inte över en natt att gå från kronisk stress till att hamna i en utmattningsdepression, det är något som händer över tid, förklarar hon.

Det finns två olika typer av stress, och bara den ena är skadlig. Akut stress, som många upplever till och från, kan till och med vara bra för kroppen.

– Det syftar på att mobilisera kroppens energi. Vi är designade för att kunna hantera stress – att slåss eller springa ifrån ett hot. Kroppen förbereds på extra kraft och ork i en stressad situation och vi känner varken trötthet eller hunger just då, förklarar Frida.

Den andra typen av stress, kronisk stress, när man under en längre period varit stressad är däremot inte något som kroppen kan hantera. Det visar sig genom en rad olika symptom, och utsätts kroppen för dessa förhållanden under en längre tid finns risk att man går in i väggen.

Det finns flera symptom som tyder på att stressen börjar gå för långt, bland annat längre perioder av orkeslöshet och sömnstörningar. Men för den som känner att stressen börjar ta över finns knep att ta till.

– Återhämtning är det viktigaste för att kroppen ska orka. Sömn, träning eller socialt umgänge är viktiga delar i ett balanserat liv, så länge inte något av det ställer ytterligare krav, förklarar Frida Eek.

Risken för kronisk stress, och i längden även utmattningsdepression, är individuell och det finns inget enhetligt mått på när man är stressad. Två personer som utsätts för samma påfrestningar och uppgifter kan reagera olika

– Det finns inget objektivt sett att se på stress, det beror helt på hur man tolkar sin egen situation. Alla har olika förutsättningar. Tror man att man kan fixa någonting så blir man inte stressad av att göra det, säger Frida och fortsätter.

– Men viktigt att komma ihåg är också att symptomen till stress kan uppstå även om man inte alls är i riskzonen för att bli utmattad.

words

Varningstecken:

  1. Sömnstörningar
    Du kan få svårt att sova, och även om du får tillräckligt med sömn så känner du dig fortfarande trött och orkeslös.
  2. Humörsvängningar
    Du känner dig allmänt irriterad över ingenting, och du har också svårt att känna lust över någonting.
  3. Svårt att hålla fokus
    Koncentrationsförmågan sinar och du kan känna att du får tunnelseende för att klara dig.
  4. Oro
    Även om du inte kan se något konkret problem finns risk att du ändå känner dig orolig.
  5. Tappa minnet
    Du kan känna att du börjar glömma bort saker eller tappar ord som du letar efter.
  6. Spänningar och ont
    Så kallade psykosomatiska symptom kan uppkomma där du har kramper i mage, nacke, rygg etc. Det är diffusa smärtor och problem som inte riktigt går att förklara.

Såhär återhämtar du dig:

  1. Sömn

Försök att få ordentligt med sömn och vila.

  1. Träning

Så länge det inte går till överdrift eller blir ännu ett krav i vardagen är frisk luft och motion bra för kroppens återhämtning.

  1. Socialt umgänge

Att få koppla av i sociala förhållande utan exempelvis kravfyllda middagar eller städade hus laddar batterierna och kan ge kroppen ny energi.

© Metro 2016, återpublicerat på

www.succek.com

De Stora & Jag!

mms_img257447128

De Stora & Jag:

Big Al-

gav mig alla sina ljudböcker för att jag hjälpte honom dela ut reklam om dem!

Lärde mig bland annat: att det går att dela in folk i personligheter som gör det lättare att förstå dem.

IMAG4149

BK Boreyko- 

”I LIKE IT!”, om Succek.com!

Lärde mig till exempel- även den som verkar obetydlig kan göra något stort.

IMAG4292

Torkild Sköld-

”Tack för att du delade”, när jag berättade om min kamp.

Lärdom: vad som än händer kan jag välja hur jag ska reagera på det

och värdefulla tips om hur arbete med personlig utveckling kan fungera.

Jante (5)

Tomas Gunnarsson-

”Tack fina du”, när jag delade min empati.

Kände också direkt igen mig när vi sågs för andra gången och både läser

och kommenterar mina inlägg på ffa facebook!

Jesper o ja

Jesper Caron-

skjutsade mig till Malmö för att jag skulle hinna med en tidigare buss!

Lärde bland annat ut att hur jag rör mig och talar påverkar hur jag mår- omedelbart.

Och gav mig massor av värdefull kunskap om att arbeta med personlig utveckling.

© Patrik Ek 2016.

www.succek.com

 

Klaga inte!

one-complaint-unhappy-person

Klaga inte:

Det finns de personer som inte tycks göra så mycket annat än klaga.

De klagar på i stort sett allt och alla.

De klagar till och med på vädret och på tv’n!

Precis som att vädret skulle bry sig.

Som om det inte fanns andra kanaler eller en avstängningsknapp på tv’n.

De här personerna tycks veta allting bättre än alla andra.

Och vara kunnigare i snart sagt alla ämnen än någon annan.

De vet med säkerhet alla rätt och alla fel.

Det tycks alltså röra sig om ganska fantastiska människor.

Det är ju synd att de inte använder sina överlägsna kunskaper till någon fantastiskt.

### ### ### ### ###

För exakt vad leder alla dessa klagomål till egentligen?

Jag menar, förutom sura miner?

Jo det föder ännu mer klagomål- framförallt från dem som vill ge igen!

Här uppe i den kalla norden finns det en alltför populär lag som kallas Jante- lagen.

De här personerna som alltid klagar tycks vara dem som tycker allra bäst om den-

så länge den bara gäller alla andra.

De tycks inte förstå att de själva bryter mot den.

För Jante- lagen säger ju bestämt att du inte ska tro att du är bättre än någon annan,

eller att du gör något, eller kan något bättre än någon annan.

Hur nu detta går ihop begriper jag inte.

Men så är jag ju inte lika smart som alla dessa klagande plågoandar!

Härmed har jag också bevisat vad klagomål leder till- mer klagomål.

Nu har ni ju fått MIG att klaga- på Er!

Tack för det, klagisar!

© Patrik Ek 2015

www.succek.com

 

Är du redo för en förändring?

hard

Är du redo för en förändring:

För att nå resultat i vilken form av verksamhet som helst ,

krävs det ett jobb och ibland ett väldigt hårt jobb.

Tyvärr så ger folk upp sin bizniz för lätt.

Jag tror att det beror på att folk har för små mål att dom inte hittar drivkraften

och att det är för lätt att ge upp.

Titta dig i spegeln och fråga dig är du villig till att offra tid kraft

för att nå dina mål eller hittar du ursäkterna för att ge upp.
Gör du det yttersta varje dag för att ta ett steg närmare ditt mål,

eller hittar du en ny ursäkt.

Jag har hört många säga att NU skall jag köra igång,

men när verkligheten kommer ifatt så kommer ursäkten igen.

Är du redo för en förändring  eller hittar du på en ny ursäkt.

© Patrik Adolfsson, 2015

publicerad på http://www.succek.com

 

 

Lev Smurfigt!

IMAG3412

Lev Smurfigt!

 

Smurfernas värld är tillsynes en idyll som vi kan ha mycket att lära ifrån.

Men det finns också en del märkliga saker som vi bör ifrågasätta

och sortera bort innan jag går in på varför det är positivt att leva Smufigt!

Låt oss alltså plocka bort det faktum att Smufernas styre är ett patriark i form

av en envåldshärskare vid namn Gammelsmurfen.

Och låt oss istället fokusera på att han är som en snäll pappa eller farfar för Smurferna.

 

IMAG3413

Låt oss också ta bort det faktum att de flesta Smurferna är manliga

och att den enda kvinnliga Smurfan från början var en ond Trollkarls verk.

Istället ser vi på det goda att en även liten Smurfa vid namn Smurfette

dykt upp tillsammans med en Farmorsmurfa.

 

Låt oss också bortse ifrån att Smurferna var mansgrisar som tyckte Smurfan var ful,

innan Gammelsmurfen gjorde en make-over så hon blev en ”Barbie”.

Och låt oss istället koncentrera oss på att det var tack vare henne OCH Buttersmurfen

som Lillsmurfen fick uppleva villkorslös föräldrakärlek.

 

Nu kommer vi till idyllen: inga pengar behövs i Smurfarnas värld.

Alla hjälper varandra gratis utan baktankar.

Alla kan dessutom arbeta eller leka med det som de är bäst på.

De har till och med namn efter sina specialkunskaper.

Alla hjälps åt och ställer upp när onda tider stundar.

De är rädda om naturen och djuren och använder bara det som de verkligen behöver i naturen.

De har blivit ett med naturen, bland annat genom att bygga hus som är en DEL av naturen.

 

Och kan ingen av de vanliga smurfarna lösa problem som uppstår,

har nästan säkert Gammelsmufen oftast en lösning.

Det finns inga fängelser, eller domstolar, eller poliser i Smurfarnas värld-

det behövs inte någon bestraffande verksamhet.

Det finns bara uppmuntran.

Alla delar med sig av det de har till varandra.

Du hör aldrig en Smurf säga: ”Du får inte, det är mitt!”

Det finns ingen mobbing hos Smurfarna,

endast Glasögonsmurfen tycker han är bäst på allt.

Tyvärr med följden att han får en smocka, eller klubba i huvudet.

i övrigt finns inget våld hos Smurferna.

Ingen röker, snusar eller super hos dem.

 

Alltså, är det inte väldigt positivt att leva smurfigt?!

 

IMG_20150123_104452

 

© Patrik Ek samt Datasmurfen 2015

www.succek.com

 

Säga Vad Man Vill!

Screen shot 2011-03-29 at 12.06.50 PM

Säga Vad Man Vill!

”Inget är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.”

Winston Churchill.

 

”Om en droppe vatten vore en kram, skulle jag ge dig havet.

Tomas Gunnarsson

 

“Sköt du mitt, så sköter jag ditt!”

Conny Nimmersjö.

 

”Det är bra för oupplysta människor att läsa citatböcker.

Winston Churchill.

 

“I was just kissed by Time. She said to live and leave worry to her.”

Ionnie Hugs.

 

”People don’t have free will, they are reactive”

Big Al.

 

”Att tänka positivt är en förutsättning för att vara modig.”

Tomas Gunnarsson.

 

“Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla andra.”

Winston Churchill.

 

”Listen to the wind, it talks. Listen to the silence, it speaks.

Listen to your heart, it knows”

Indianskt ordspråk.

 

”Galenskap: att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.”

Rita Mae Brown (INTE Einstein!).

 

“No conversation without disagreement.”

Big Al.

 

”Andas in tacksamhet och du kommer att andas ut förnöjsamhet.”

Tomas Gunnarsson.

 

”Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt.

Det viktigaste är osynligt för ögonen.”

Antoine de Saint-Exupéry.

 

”Livet går inte i repris. Du är i direktsändning varje minut. Lev ditt liv. Lev här! Lev nu!”

Okänd.

 

 

“Do or do not. There is no try.”

Yoda.

 

”Din självbild är som skuggan, den följer dig vart du än går.

Se till att tycka om dig själv!”

Tomas Gunnarsson.

© citerade, publicerade på

www.succek.com

Therese och Enhörningarna, del 2!

Denna Saga Ägs och Beställdes av Therese- med Särskilda Önskemål,

tack för att jag får publicera den!

Therese och Enhörningarna.

Fortsättningen:

Dörren gled upp och hon stod i dörröppningen alldeles stilla.

Det var ju inte klokt! Där fanns inget rum alls- där var ju en äng!

En äng som var alldeles grön av friskt gräs!

Men detta var ändå inte det som var mest fantastiskt!

För där fanns också Enhörningar. Alldeles riktiga, levande Enhörningar!

Och inte bara en, utan många! De gick helt lugnt omkring och betade gräs i solskenet!

Therese såg sig osäkert över axeln.

Där såg hon sitt välbekanta rum,

som hon kunde nästan varje centimeter av utantill.

Och genom fönstret syntes inte mycket, för det var ju mörkt ute.

Men inte här mitt framför henne! Här var det ljust som mitt på dagen.

NU var Therese rädd. De närmaste enhörningarna hade slutat beta

och såg på henne med hotfulla blickar.

Och där, nästan längst bort såg hon sin Enhörning-

alltså den som brukade vara en stor bild på väggen! Vad skulle hon nu göra?

Hon kunde knappt tro att det hon var med om var sant.

Fast om det ändå var det, så ville hon ju gärna bli vän med i alla fall en av Enhörningarna!

Var hon en jungfru? Hon var ju en ung flicka.

Men fungerade det där med jungfru och tama Enhörningar på dem som var riktiga,

eller var det bara i sagorna? Det fanns ju bara ett sätt att ta reda på det!

Therese tog ett försiktigt steg ut på gräset.

Hon hade bara fötter och nog kändes gräset verkligt alltid.

Lite kille-kill och lite kallt. Hon tvekade.

De flesta Enhörningarna såg nu rakt på henne.

Några hade kommit allt närmare. Långsamt och läskigt.

Och deras blickar var inte vänliga. De var hårda och arga.

Det var ögon som sa ”Passa dig noga! Vi är inte att leka med!”

Hon tänkte på det sagorna sade om Enhörningar.

Hur farliga de sades vara, fast så fantastiskt vackra.

Bara en sak kunde tämja dem. Eller rättare sagt bara en slags personer.

Jungfrur. Räknades Therese själv som en jungfru?

Räckte det med att hon var en ung flicka, eller var det något mer som krävdes?

Hur kunde ens Enhörningarna veta utifall hon var en jungfru eller inte?

Ja, det fanns ju ett gyllene tillfälle att ta vara på det nu!

Men detta kunde omöjligt vara på riktigt! Det var ju precis som i en saga.

En ganska otäck saga. Fast om det nu VAR en saga,

då MÅSTE det ju också vara en dröm!

Och i drömmar gjorde man sig som sagt inte illa i verkligheten.

Alltså kunde hon ju pröva riskfritt.

Nåja, hon hade ju vågat ta ett steg ut i detta drömlandskap.

Då kunde hon lika väl gärna försöka ett par till.

Therese tog några försiktiga steg till.

Vissa av Enhörningarna närmade sig också ännu mer.

Hon kunde känna lukten av dem.

De luktade nästan som hästar, fast liksom renare på något vis.

De gnäggade lågt, men det lät nästan som om de morrade.

Ett par av dem visade tänderna.

De såg betydligt mer vassa och spetsiga ut än en hästs tänder brukade.

Mer som vampyrtänder faktiskt. Flickan ville gärna säga något om hon inte var farlig

och att Enhörningarna inte behövde försvara sig eller så,

men inte ett ljud kom över hennes läppar.

Det spelade ingen roll om detta var på riktigt eller inte.

Hon var rädd på riktigt så det räckte!

Plötsligt satte den största Enhörningen av i galopp- rakt emot henne.

Det var den som funnits på affischen.

Det stora djuret sänkte sitt huvud och tycktes sikta med det jättelika hornet.

Siktade rakt mot henne! Therese ville springa därifrån tillbaka in i sitt rum!

Stänga dörren och hoppa ner i sängen! Somna om och sedan vakna upp ur drömmen!

Men hon kunde inte. Flickan stod som fastfrusen

och stirrade rakt på det stora hornet som kom rusade i full fart rakt emot henne!

Om hon hade kunnat hade hon säkert skrikigt högt av rädsla,

men nu var hon så rädd att hon inte kunde röra en enda muskel.

Den stora Enhörningen skulle utan tvivel spetsa henne, sådan tur då att det bara var en dröm!

Snart skulle hon vakna med bultande hjärta och sucka av lättnad

över att det trots allt bara var en mardröm!

Om det ändå bara inte verkade så verkligt!

Hon både såg, hörde och kände allt precis som om det faktiskt hände på riktigt.

Just precis innan det stora spetsiga hornet skulle genomborra henne,

tog Therese instinkt för att överleva över, i stället för rädslan.

Hon vräkte sig snett bakåt och föll tillbaka in i sitt rum.

Knäna slog hårt i golvet, men hon kände det knappt.

Och därefter slog händerna i.

Fast de hamnade på mattan fick smällen tänderna att slå ihop med ett obehagligt ”klick” ljud!

Och på tal om ljud hörde hon något som sniffade.

Sakta vände hon blicken upp mot sniffet och såg rakt in i den vackra,

men farliga Enhörningens ögon. Den luktade på henne!

Och den verkade inte ens upprörd längre, bara nyfiken.

Den väldiga hornprydda hästlika varelsen stack in sitt stora huvud

genom dörröppningen och sniffade noggrant på hela flickan.

Det kittlades! Mycket! Hon småskrattade.

Bakom den nyfikna Enhörningen kunde hon se fler trängas

och vilja komma fram.

När den största Enhörningen till sist var nöjd, lät den de andra få komma fram.

Snart hade hon börjat klappa och klia flera av de övriga Enhörningarna.

”Jag är en jungfru!”, tänkte hon förtjust. Och nu var de alla som tama!

Therese lyckades på så vis bli god vän med alla Enhörningarna,

men bäst tyckte hon nog ändå om den största.

Det var den vackraste och kom även att bli den snällaste.

Det var nämligen inte sista gången, utan bara den första, s

om hon kunde träffa sina nya vänner.

Det kom fler tillfällen då hon kunde besöka dem, eller de henne.

Oftast hände det när de övriga i huset låg och sov, men någon gång på dagen också.

Vid något tillfälle då inte alla andra var hemma, eller hon hade hela övervåningen för sig själv.

Therese visste alltid när det var dags för en ny lek och ett nytt mys tillfälle med Enhörningarna.

Det började alltid med att hon kunde höra deras gnägganden

och sedan kunde hon se att bilden på väggen saknade sin stora Enhörning.

Ibland gick hon ut genom dörren och fann då alltid att den ledde in till deras värld.

Och ibland kom någon eller några av dem in genom dörren själva.

Det var ju inte så konstigt att de kunde öppna hennes dörr- de var ju magiska varelser.

Therese upplevde många trevliga och några spännande saker tillsammans med sina Enhörningar.

Men det får jag spara att berätta om till ett annat tillfälle.

Nu är nämligen orden i denna saga slut!

© Patrik Ek,  2011 & 15.

www.succek.com

Therese och Enhörningarna!

Denna Saga Ägs och Beställdes av Therese- med Särskilda Önskemål,

tack för att jag får publicera den!

Therese och Enhörningarna.

Av Patrik Ek.

Det var en gång en ganska stor flicka som hette Therese.

Hon var elva år gammal och mycket söt och snäll.

Hon bodde i ett hus tillsammans med sina bröder, mamma och reservpappa.

Therese var väl i stort sett som de flesta unga flickor.

Alltså hon tyckte om rosa och lila. Och hästar förstås.

Hon hade många hästbilder i sitt rum.

En av dem var jättestor. Det var en sådan där fototapet som det kallas.

Fast egentligen var det ingen riktigt häst på den stora bilden.

Det var en Enhörning. Therese tyckte förstås mycket om Enhörningar också.

De hade ju mycket gemensamt med hästar.

De var lika vackra och såg väldigt lika ut, fast hästar hade förstås inga horn.

Enhörningar hade ju som namnet säger ett horn i pannan.

Sagorna berättade ofta att Enhörningarna var magiska.

Och att de var ganska farliga. Men att de kunde bli tama

och snälla om de fick träffa en jungfru.

Vad den ganska stora flickan visste så betydde nog det en ung flicka, som hon själv kanske.

Nu var det så att just Therese hade en ganska annorlunda reservpappa.

Han skrev nämligen sagor och det gjorde ju inte alla pappor.

Varken vanliga eller reservare.

Och därför så bad Therese honom att skriva en saga om Enhörningar.

En saga där hon själv fick vara med och träffa dem! Och det lovade han att göra.

Sedan gick tiden och då och då kunde Therese se att hennes reservpappa satt och skrev.

Hon kunde då fråga ifall han höll på att skriva hennes saga.

Först sa han att det hade han inte hunnit börja med.

Han hade så många andra sagor att göra först.

Therese reservpappa sålde nämligen även sina sagor.

Flickan gick så klart i skolan och det tyckte hon mycket om.

Där hade hon flera vänner, men tyvärr fanns det ju sådana hon kunde bli osams eller bråka med också.

En dag hände det något som Therese tyckte var något alldeles särskilt speciellt.

Hon fick nämligen lov att köpa sig en alldeles egen liten mini knä dator,

en laptop och det blev hon verkligen glad för.

Nu kunde ju hon också skriva sagor på samma sätt som sin reservpappa!

 Fast kanske inte även sälja dem. För det fick väl inte barn göra?

Jobba med något på riktigt?

Fast han sa att hon kunde få sätta ut det hon skrev på hans hemsida om hon ville.

Det hade hon kunnat får göra innan med kortare saker hon skrivit.

Och eftersom hon själv hade Facebook kunde hon ju också sätta ut sina sagor där med.

Therese fick fullt upp med att själv skriva om dagarna,

när hon inte gick i skolan eller pysslade med något annat roligt förstås.

Hon tyckte nämligen mycket om att pyssla också.

Klippa och klistra och rita och greja.

Men så rätt var det var så frågade hon igen hur det gick

med hennes saga som skulle handla om henne.

Då sa hennes reservpappa att han hade börjat med den!

Detta fick Therese att börja fundera och fantisera om hur sagan kunde vara.

Hon visste ju att fantasin hos denne sagoskrivare kunde få väldigt spännande

och märkliga sagor att växa fram på papperet.

De här tankarna följde med flickan hela resten av dagen.

Och till och med ända in i hennes drömmar.

Hon hade funderat på ifall han skulle berätta om att hon levde på den gamla, gamla tid då det fanns Enhörningar.

Alltså på låtsas. Eller om de kunde bli framtrollade på något vis.

Kanske skulle Therese i sagan resa till ett främmande land där det fanns Enhörningar.

På riktigt. Och detta började hon även att drömma om.

Natten gick sin gilla gång  och hon drömde spännande drömmar ända tills… hon plötsligt vaknade!

Therese satte sig spikrakt upp i sängen. Vad var det?

Hade hon inte hört ett ljud som väckte henne?

Hjärtat kändes som om det slog lite hårdare än vanligt.

Jo hon var nog lite, lite rädd. Någonting hade väckt henne.

Fast det var säker bara något ljud från hennes sovande bröder.

Eller så var det någon av dem som gått upp på toaletten.

Hon såg bort mot sin stängda sovrumsdörr.

Det lyste kring dörrkanterna.

Jaha, då var det väl alldeles säkert en bror som var uppe.

Fast nu hördes det inget. Therese satte sig på sängkanten

och tänkte att hon kanske också skulle gå på toan,

nu när hon ju ändå var vaken.

Det var ganska mörkt i rummet.

Lampan på gatan utanför fönstret måste vara sönder,

för den lös inte mycket. Bara svagt.

Det var lätt att få för sig saker  och böja fantisera när man såg lite så där halvdåligt i mörker.

Hon tog på sina glasögon och tittade på klockan.

Mitt i natten.  Hästbilderna i rummet såg nästan ut att röra lite på sig,

fast det var väl bara inbillning.

Sedan tittade hon på den jättestora bilden av Enhörningen.

Och där blev hon sedan sittande en lång stund och bara och stirrade.

Therese kunde inte tro på sina egna ögon: Enhörningen var borta!

Det var ju omöjligt!  I så fall måste man ju riva ner hela tapeten

och DET hade verkligen synts! Men tapeten var kvar.

Landskapet som brukade synas i bakgrunden av Enhörningen var också kvar.

Plösligt hörde hon ett högt ljud och förstod med en gång

att det måste vara det som hade väckt henne!

Det var ju en gnäggning! En hög och tydlig gnäggning!

Therese sträckte sig snabbt efter sin väckarklocka.

Den var lite kul,  för den gnäggade i stället för att ringa.

Hennes yngsta bror hade en som kväkte som en groda.

Fast hon visste att batterierna var slut.

Dessutom var alarmet avstängt,  precis som hon egentligen trodde att det skulle vara.

Detta var ju inte klokt! Ok, det måste vara en häst utanför och alldeles i närheten.

Och med tanke på hur högt den gnäggade, så borde någon mer i familjen ha hört den.

Definitivt, man fick ju vara döv för att inte höra det!

Ett skrapande ljud hördes med ens utanför hennes sovrumsdörr.

Vad var nu det då? ”Vem är det?”, sa Therese så högt hon vågade.

Dels ville hon inte väcka någon som kanske ännu sov

och ärligt talat var hon rätt så rädd nu också.

Vem skulle inte varit det? Inget svar kom, utom en lätt duns mot dörren.

Nej, nu fick det räcka! Rädd, eller inte- nu måste hon bara se vad som hände därutanför.

Tyst- var det inte en låg gnäggning? Jovisst var det väl det!

Flickan gläntade försiktigt på sovrumsdörren och kikade ut i springan.

Nä! Nu måste hon väl ändå drömma!

Det såg ju ut som om det var gräs på golvet i rummet utanför dörren.

Hon öppnade lite till. Okej, om det nu ändå var en dröm, så var det ju ingen fara.

Man kunde ju inte råka illa ut på riktigt i en dröm!

fortsättning följer…

© Patrik Ek,  2011 & 15.

www.succek.com

Ordagrant!

994923_327529957391023_1230568994_n - kopia

Ordagrant:

”Vi kan göra fel- men vi är aldrig fel.

Gör vi något dumt så ska vi be om ursäkt

för det vi gjort.

Men aldrig om ursäkt för vem vi är.”

Tomas Gunnarsson.

”Sluta hitta på ursäkter. Utmana dina rädslor i stället.”

Johannes Hansen.

”Det bästa med att vara sjuk är att man blir frisk”,

Peter Jacobsson.

”Cherish your visions and your dreams as they are the children of your soul,

the blueprints of your ultimate accomplishments.”

Napoleon Hill.

”Jag provade att vara normal en gång.

Det var den värsta minuten i mitt liv!”

Jesper Caron.

”Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga.”
Margareta Krook.

”Attityder är som glasögon, de går att byta, om man vill.”

Tomas Gunnarsson.

”Det är en lyx att bli förstådd”,

Ralph Waldo Emerson.

”Man får inte den respekt man förtjänar.

Man får den man kräver”,

okänd.

”Old is just something you’ve been told. Nothing you’ve become if you’re bold”,
P.E

”Det är i den riktiga världen som monstren finns”,
Rick Riordan.

”Det är oftast mer framgångsrikt att kämpa för något än mot något”,

Tomas Gunnarsson.

”Vi hittar på ursäkter för att vi är rädda.”

Johannes Hansen.

© alla citerade, 2014

publicerat på www.succek.com