Drakdrottningen.
ett utdrag av den
Första delen av Fantasy berättelsen
av Sam och Patrik Ek.
- Dalby i Sjödalen, kungadömet Vallien.
Det var en gång för mycket länge sedan en flicka som hette Simone. Hon skulle fylla 9 år denna höst och detta år då hennes berättelse tar sin början. Hennes pappa hette Anker och han var väldigt skicklig som pilbåge-, armborst- och pilmakare. Anker hade ett ganska medelmåttligt utseende, var av medellängd och betydligt starkare än han såg ut att vara. Simones mamma hette Johanna och hon var mycket duktig på att flätar korgar och mattor. Johanna var kortare än sin make, men ännu ganska vacker för sin ålder. Frågade man henne själv så hade hon lite övervikt, men det var inte så farligt med den saken i själva verket. Simone var mest lik sin far. Hon hade två lillasystrar också. Den äldsta hette Fideli och skulle fylla 8 år till sommaren. Hon var nätt som älva. Minst i familjen var Saga, som precis fyllt 4 år. Hon var ännu lite bebisknubbig och väldigt söt. Simone hade även en storebror, vid namn Aron, men han var hela 15 år och hade flyttat hemifrån för ungefär tre år sedan. Aron hade givit sig av för att leta efter ädla metaller i Gråbergen. När han väl hittat dem gav hans sig av från Gråby, där han vistats under tiden som gruvarbetare och skattsökare, och for ända till Kronstaden för att söka vidare lycka. Pappa Anker och Simone hade båda mörkt hår, medan såväl mamma Johanna, som Fideli och Saga hade ljust, långt hår. Gyllene guldgult i lilla Sagas fall. Simone hade även haft en mellanbror som blev sjuk och dog mycket ung när Simone ännu var baby. Mellanbrodern hette Johannes och var en stor sorg för familjen, även fast det inte var ovanligt på den här tiden att familjerna fick många barn och det var sällan alla blev vuxna. Alla arbetare och bönder som bodde i trakten klädde sig ganska lika och enkelt, eftersom de inte hade råd till annat. Och skulle någon haft råd ansågs det ändå slösaktigt att använda sina daler, den gångbara valutan, till fina kläder. Det betydde att kläderna var funktionella i framförallt brunt, grått och lite vitt. Det var inte så vanligt med starka färger, som dock Fideli älskade så mycket. Säckvävs- eller liknande tyger och läder var vanliga, liksom långa eller korta hosor (en slags enklare byxor) och tunika (långärmade blusar som även gick ner över midjan). Man hade ofta en huva, snarare än mössa eller hatt samt skor eller stövlar av skinn. Även träskor (tofflor) av enklare modeller när vädret tillät. Var det bara varmt nog var det inte ovanligt att främst barnen, men även de vuxna gick barfota. Simone levde som sagt för mycket länge sedan. Den moderna världen var ännu ung och sagorna var väldigt viktiga för människorna. Det berättades både om drakar och troll i bergen, alver och vättar i skogen, nymfer i och feer vid sjön. Vissa sa att det var rena sagor och påhitt, medan andra menade att sagorna egentligen var sanna berättelser. Många som påstod det senare kunde dock säga något i stil med ”Fast drakar har här inte funnits på minst hundra år.”
Familjen bodde i ett mindre kungarike som hette Vallien, närmare bestämt i liten by som hette Dalby och den låg i en stor dal som kallades Sjödalen. Vallien var känt för sina två stora dalar, Sjö- och Kungadalen, som i forntiden hade utgjort hela riket. Det hade dock växt med tidens gång i alla vädersträck, utom åt väster- där havet låg. Förr i tiden hade Vallien kallats Vallia och det sades ofta betyda ”de vackra dalarnas land.” Dalby var känt för sina många skickliga hantverkare. Fortsatte någon sin färd utanför Sjödalens naturliga gränser, det vill säga bergen dröjde det flera dagsritter innan man lämnade Vallien. Riket hade sina närmaste grannar i norr, men det fans fler kunga- eller hertigdömen i öster och söder. Önskade någon bege sig väster ut, förbi Kungadalen, fick de korsa havet för att komma till andra länder.
Det hade precis blivit vår och därmed hade kylan äntligen gett med sig till förmån för varmare väder! Simone och Fideli hade precis börjat gå i den nyligen inrättade byskolan efter vinteruppehållet. Där lärde sig barnen både läsa, skriva och räkna. Det var en idé som byborna hade fått från Sjöstad och som de själva drev. Barnen från Flodsby och Fiskeby gick där också. Vid vissa av lektionerna brukade de bege sig till någon av hantverkarna i Dalby, eller till fiskarna i Fiskeby samt bönderna i Flodsby för att lära sig vad respektive arbeten innebar. Mamma Johanna var en av eldsjälarna för det nya påfund som skolan innebar. Den hade varit i gång ett par år och snabbt blivit en succé. Detta trots att många varit väldigt skeptiska i början och menat att barnen borde vara mest hemma och hjälpa till i hushållet. Givetvis fick barnen även leka på sin fritid. Fideli var mycket söt och populär bland alla. Hon sjöng väldigt vackert och många som hörde henne kom att tänka på spegelblanka sjöar eller porlande små vattenfall. Det var inte alltid hon sjöng kända sånger, utan hittade snarare oftare på egna melodier. Ibland hände det att folk hade svårt att minnas några ord från sången. Simone var däremot ganska alldaglig och ansågs lite konstig. Hon höll sig gärna lite för sig själv och hade svårt att få riktiga kompisar. Ibland retade till och med de andra barnen henne. Simone var lite avundsjuk på sin populära syster, men hon bråkade henne aldrig med henne- för det var en väldigt snäll flicka. Simone skilde sig på många sätt från de andra. Hon både såg och hörde mycket bättre än de flesta, närapå så det var overkligt. Mörker var för henne nästan som mitt på ljusa dagen. Det var svårt att hålla något hemligt för henne, eftersom hon uppfattade minsta viskning och såg de otydligaste tecken. Hon regerade och rörde sig väldigt snabbt. Flickan sprang också nästan lika fort som en vuxen och var ovanligt stark för sin ålder. Simone kunde ibland känna på förhand att saker och ting skulle hända, utan att kunna förklara hur det kom sig. Hon hade tre små läkta sår, eller snarare ärr, på vänster hand i skinnet mellan pekfingern och tummen. De tre prickarna bildade en något ojämn triangelform. När hennes sinnen var på topp eller om hon var upptrissad, kliade märkena. Hon både läste, räknade och skrev väldigt snabbt. Det sista var en stor en nackdel, då hon måste anstränga sig noga för att kunna skriva läsligt. Ofta behövde hon bara läsa, se eller höra något en eller möjligen två gånger för att sedan komma ihåg det utantill. Tyvärr kunde hon dock inte komma ihåg alls hur hon fått de där märkena på sin hand. Hennes föräldrar hade berättat att hon skadade sig som liten. Det hände när hon fick följa med sin pappa och storebror att jaga i Svartskogen. Anledningen till jakten var att Anker ville prova ett nytt, extra kraftigt armborst på de stora råddjur som endast levde i Svartskogen. Simone var lite för klåfingrig och råkade skära sig på renens vassa horn, när den väl var fälld. Det tyckte grannarna var väntat: ”Vad var det jag sa! Flickor ska inte vara med på jakten !” Simone tyckte det var konstigt och jobbigt att just hon var så annorlunda mot de andra barnen.
Vill du läsa mer? Hör av dig till
succek@outlook.com
eller 0722282447
Gillar du Drakar?
Gå med i Allt om Drakar och lite till
klicka på länken ovan
© Patrik Ek, 2020.
www.succek.com
