Korsningen: Slutet!

Prisjägaren:

Korsningen del 11 och 12- Slutet:

11. Men Treboria var på riktigt och det var en tillsynes omöjlig uppgift att få tillbaka honom därifrån. Under det här äventyret råkade Mia Elektra bli fiende till inte mindre än två gangsterorganisationer: dels maffian på Hellas, Zack Killers hemplanet och dels de så kallade Råttorna. Och ska man vara noga så låg ingen av dem på plus när det gällde den första gangsterbossen Cane, men han kunde inget ont göra dem längre. Zack Killer såg nämligen till att hans stridskryssare upplöstes i småbitar och sedan blev han och de öriga i besättningen som överlevt fångar hos vrakplundrare. Vrakplundrare som råkade vara de ökända Råttorna. Det hela skulle inte lösa sig förrän Zack själv upptäckte att nyckeln, tidsnyckeln till att återvända var kärleken. Innan detta träffade han på sin före detta partner, just på Treboria. Richard Domino var nämligen heller inte död, bara fast i tid och rum.

12. Nu indikerade hennes avläsare att två personer var på väg mot henne. Varav en hade ett vapen. Men det var inget konstigt, för Cilla hade likasom Mia själv en avancerad smart- klocka som de bägge fått av Zack. Och det fungerade bland annat som ett vapen. Det kändes högtidligt. Äntligen skulle hennes väg åter korsas av bästa väninnan! En högst välkommen korsning!

nu kommer något annat väl värt att följa här på www.succek.com

© Patrik Ek, 2018 & 19.

www.succek.com

Annons

Korsningen, del 9 och 10!

TREBORIA

Prisjägaren:

Korsningen, del 9 och 10!

9. Han visste ändå redan en hel del om hennes äventyr bland stjärnorna. De var en aning sena och det oroade Mia. Hon hade inte en lika avancerad prisjägarrustning som hennes älskade Zack Killer hade, men hon hade tillräckligt med utrustning för att kunna veta allt om vad som hände i hennes närhet. Alltså utanför parklyktornas sken. Belysningen var för övrigt mycket bättre än den varit när hon var här sist. Hennes avläsare berättade att ingen levandes själ fanns i närheten, bortsett från något litet djur som gömde sig. Zacks rustning var mycket mer avancerad på grund av att han var en cyborg- hälften man och resten maskin! Det gjorde honom skickligare än de flesta andra prisjägare, eftersom han kunde dra nytta både av sitt levande och konstgjorda jag. Mia hade däremot till en början lärt sig allt som hennes prisjägarsyster kunde.

10. Det var inga småsaker precis! Evelyn Targeter hade inte kunnat vara konkurrent till Zack Killer om hon inte var minst fantastiskt skicklig i sitt yrke. Sedan hade Mia skaffat sig alldeles egna erfarenheter och utvecklat färdigheter under tidens och äventyrens gång. Äventyren hade varit minst sagt skiftande. Det första hade inneburit en ren stöld. Den där gangsterbossen som skulle luras, som aldrig blev lurad, hade en ädelsten kallad Tiggarens ädelsten- som han i sin tur låtit stjäla. Det hade utbrutit rena kriget när Mia, Evelyn och Zack tvingades fly från gangsterbossens högkvarter. Nästa äventyr innebar att Zack försvann ur tiden när han var för oförsiktig med sin tidsförvrängare. Han dog inte, utan råkade av misstag kastas tillbaka till den plats där allt tid och rum föds. En mytisk plats kallad Treboria, som många trodde var just en myt och inte verklig.

fortsättning följer här på www.succek.com

© Patrik Ek, 2018 & 19.

www.succek.com

Korsningen, del 7 och 8!

Prisjägaren:

Korsningen, del 7 & 8!

7. I samband med pappans död hade hennes kontakt med systern blivit allt sämre. Och samma sak hände med brodern när mamman gick ur tiden. De hade väl inte precis blivit fiender eller ens väldigt osams, sorgen hade snarare anlagt ett anklagande och nedlåtande bemötande. Därför hade det dröjt innan hennes syskon reagerade på hennes försvinnande. Och det hade i sin tur blivit en polissak när ingen Maria Eliasson dök upp efter sitt första saknade dygn. Hennes arbetsgivare hade reagerat snabbare, men chefen för snabbmatsrestaurangen var inte direkt världens trevligaste snubbe, så han avfärdade bara hennes frånvaro med att hon var lat. Han avskedade henne per telefon och dess svarare. Hennes nya syster stod däremot henne nästan lika nära som hennes älskade Zack. Både han och den nya systern hade gjort oväntade vägval i sina livets vägkorsningar.

8. De var nämligen konkurrenter från början. Slumpen ville dock att Mia Elektra och Evelyn Targeter, som den nya systern hette, också skulle så att säga finna varandra. Detta skedde under det allra första äventyr som Zack Killer drog med Mia Elektra på. Tanken var att hon skulle låtsas vara Evelyn Targeter för att lura en gangsterboss. Men det gick inte som beräknat, eftersom den riktiga Targeter oväntat dök upp. Nu väntade Mia på att Cilla skulle dyka upp tillsammans med sin pojkvän. Mia ville inte att någon annan än bästa väninna skulle veta att hon var tillbaka på Jorden. Därför hade de kommit överens om att träffas i stadsparken just vid den här platsen. Här kunde de vara anonyma. I korsningen, som kändes så symbolisk. Men Mia ville heller inte att Cecilia skulle gå ensam i mörkret och därför fick pojkvännen Hakim, ursprungligen från Afghanistan, följa med henne.

fortsättning följer här på www.succek.com

© Patrik Ek, 2018 & 19.

www.succek.com

Korsningen, del 5 och 6!

andres-poo-space-lovefull

Prisjägaren:

Korsningen, del 5 och 6!

5. Prisjägaren ville att hon skulle följa med honom. Han hade fattat tycke för henne och saknade dessutom sin förra partner. Hon hade tvekat, men det hade inte Cecilia Nilsson. Hon hade till och med erbjudit sig att ta Mias plats, om väninnan nu verkligen inte ville följa med. I sista sekunden hade dock Cilla bytt plats med Mia. Hon hade bokstavligt talat tryckt upp henne i prisjägarens famn. Sedan dess hade de varit ett par. Ömsesidig kärlek hade uppstått nästan genast. Fast än i dag visste inte Mia säkert ifall prisjägare Zack Killers, så var hans namn, förre partner hade varit i kollegial eller ett kärleksförhållande. Hon visste att han ännu saknade sin Richard Domino, för så löd den förre partnerns namn, men inte lika mycket nu som när de först möttes. Mia hade lyckats fylla ut en stor del av den saknadens hål som prisjägaren hade inom sig.

6. Och han hade i sin tur tagit med henne på ett årtionde av äventyr där ute i rymden- som hon uppskattat enormt. Hon visste inte ens att hon var så äventyrslysten. Men Mia hade varit ett perfekt ämne för att bli prisjägare såsom han själv. Hon var därmed en av de få människor som visste med 100 procents säkerhet att Jorden inte var ensam om att hysa intelligent liv. Tvärtom så kryllade rymden av liv. En ganska stor del av det var människoliknande, men det fanns också en hel del väldigt främmande livsformer. En del av dessa hade samma blandade utseende som man ibland kunde säga om hundraser: rena rama gatukorsningen! Det första äventyret hade dessutom gett nuvarande Mia Elektra en sprillans ny syster. Hemma på Jorden hade hon redan en äldre bror och syster. Hennes pappa hade gått bort i cancer när Mia var mycket liten och mamma i hjärtinfarkt när Mia var i tjugoårsåldern.

fortsättning följer här på www.succek.com

© Patrik Ek, 2018 & 19.

www.succek.com

Korsningen, del 3 och 4.

Prisjägaren:

Korsningen, del 3 och 4.

3. Han hade till och med varnat henne för att gå vidare. Men hon hade lämnat honom mekandes med sin cykel. Sin svävarcykel, fast det visste hon inte då. De tre våldtäktsmännen var däremot väldigt hotfulla. Men det hade de inte mycket för. De blev totalt utklassade och dessutom rejält skadade. Mannen i motorcykeloverallen var nämligen en särdeles skicklig prisjägare. Han hade kommit till hennes räddning som en riddare i skinande rustning. Eller det var kanske lite väl mycket sagt, för en riddare hade väl inte varit kriminell som prisjägare ofta var? De skickligaste tog inte mycket hänsyn till lagar och förordningar någonstans. Allt detta var förstås väldigt osannolikt att det skulle hända just henne och just där. Men det gjorde det och det var inte ens det mest osannolika av allt. Det som var mest högtflygande var verkligen just väldigt högtflygande.

4. Prisjägaren som just för kvällen spelade hjälte var inte härifrån. Inte från Jorden. Inte från samma galax ens! Och det osannolika slutade inte ens där! Ingen kunde ha anat att hon skulle följa med honom ut i rymden! Vem skulle ens tro att hon talade sanning, om hon berättat? Utom Cilla förstås, som blev personligt inblandad. Särskilt när våldtäktsmännen, trots att de blivit allvarligt skadade, bestämde sig för att hämnas. De kallade till och med in förstärkningar. Till ingen nytta. Men de visste ju förstås inte vem de hade emot sig. Ännu en gång blev de totalt övermannade och svårt skadade. Dessutom arresterade. Sedan hade Mias hjälte försvunnit ut i rymden. Men han hade inte hunnit långt innan han ångrat sig. Han återvände med hjälp av en så kallad tidsförvängare. Det var en mycket märklig manick som gjorde att han kunde förflytta sig genom tiden, fast bara kortare intervaller.

fortsättning följer här på www.succek.com

© Patrik Ek, 2018 & 19.

www.succek.com

Korsningen, del ett och två.

Prisjägaren; Korsningen

del ett och två.

1. Visst har en korsning ett stort symboliskt värde! Och tänk att det hade gått tio år sedan hon var här sist! Exakt på samma plats. Vid nästan samma tid. I stadsparken. Då hade det inte varit en riktig korsning här. Det var fortfarande ungefär mitt i parken. Hon hade kommit från Cillas hemadress sett. Hon hade rundat ett liknande stort buskage som nu fanns där, men fortsatte sedan aldrig förbi lekplatsen och hundrastgården och nådde heller inte parkens slut. Det som hänt då hade inneburit ett radikalt vägval för henne. Hon hade valt en mycket speciell väg i sitt livs korsning. Fast egentligen hade ju Cilla gjort valet åt henne. Då hade hon varit Maria Eliasson med smeknamnet Mia. En helt vanlig genomsnittlig tjej som jobbade på en snabbmatsrestaurang. Nu var hon Mia Elektra, respekterad prisjägare. Och hon bodde inte ens längre i den här galaxen!

2. Det var verkligen alldeles fantastiskt. Om hon inte valt att gå ensam hem i mörkret från Cilla för tio år sedan, så hade hon heller inte förändrats så totalt. Där var i alla fall ett vägval hon gjort i sin personliga korsning. Cecilia hade försökt övertala henne om att sova över i stället. Men hon hade varit envis. Och dumdristig, som det skulle visa sig. Exakt på den här platsen hade hon gått rakt i armarna på tre våldtäktsmän. Det hade ingen betydelse alls att korsningen här då bara varit en parkstig och inte som nu utbyggd till en riktig parkväg, där de två huvudlederna genom parken möttes i en korsning. Det skulle ha varit kört för henne då. Om inte en väldigt speciell person precis innan detta oväntade och högst oönskade möte så att säga hade korsat hennes väg. Då hade hon misstagit honom för en farlig motorcykelsnubbe. Främlingen var verkligen mycket farlig, men inte för henne. Han hade talat och uppfört sig en aning konstigt, men inte hotfullt.

fortsättning följer här på www.succek.com

© Patrik Ek, 2018 & 19.

www.succek.com

 

Bättre dagar!

Bättre dagar:

Bättre dagar ska komma och sämre dagar kommer att gå.

Men hur det blev så här är svårt att förstå.

Sämre minnen stannar och bättre minnen går.

Svårt att vara tacksam i negativa spår.

Bättre söka lyckan än vänta på den här.

Sämre stanna kvar och undra var den är.

### ### ### ### ### ###

-en text född ur Skrivhjärtat

### ### ### ### ### ###

© Patrik Ek, 2018.

www.succek.com

3 eller 300 steg från Guldet?

3 eller 300 steg från Guldet?

Befinner jag mig tre eller trehundra steg från att finna guldet?

Och vad består guldet av, vad exakt är det?

Att bli frisk eller rik?

Kanske båda två, om det nu inte är för mycket begärt.

Det kanske det är: den som gapar efter mycket…

Men omöjligt är det INTE!

Jag KAN bli fri från allvarligare sjukdomar OCH

få tillräckligt med inkomster för att KÄNNA mig rikare!

Det finns bara ett sätt att ta reda på hur nära eller långtborta guldfyndet är.

Att gå vidare.

Att aldrig ge upp eller gå tillbaka i den meningen att välja ett helt annat håll.

Vad guldet ÄR kan jag däremot faktiskt bestämma själv!

Inte så dumt va?

Men hur?

Jag bestämmer mig för vad jag vill finna och letar efter precis det.

Enkelt va?

Inte SÅ enkelt kanske, men att BÅDE målet och riktningen redan finns där gör allt så mycket lättare!

Utmaningen är då att räkna stegen.

Och det finns ju stegräknare- i mobilen till exempel!

### ### ### ### ### ###

-en text född ur Skrivhjärtat

under en test med risk för mycket störningar-

### ### ### ### ### ###

-ett särskilt  tack till

Sharon L Lechter & Greg S Ried,

författare av Tre Steg till Guldet.

### ### ### ### ### ###

© Patrik Ek, 2018.

www.succek.com

Förvänta dig utmaningar!

Förvänta dig utmaningar!

Den som söker ska finna, heter det ju.

Men vill du alltid hitta vad du söker egentligen?

Vad ska du då sedan söka efter?

Tänk om det du finner var så mycket mer än det du sökte!

Var det farligare eller mer betydelsefullt än du anat?

Eller var det tvärtom?

En ofarlig besvikelse?

Betydelselöst?

Säger jag att du ska sluta söka?

Nej absolut inte!

Du ska ALDRIG ge upp- för det är då du lyckas!

Men du ska vara klok i dina förväntningar.

Förvänta dig varken guld eller gröna skogar.

Men heller inte kol i julstrumpan och tomma paket på födelsedagen.

Förvänta dig i stället utmaningar!

### ### ### ###

-en text född ur Skrivhjärtat

under en test med risk för mycket störningar-

### ### ### ###

© Patrik Ek, 2018.

www.succek.com

 

 

Treboria: Gåtan!

TREBORIA

Treboria: Gåtan.

Treboria var både den äldsta platsen och varelsen som någonsin hade funnits.

Hon hade ju en gång skapat själva tiden. Och det gjorde hon förstås fortfarande.

Med andra ord fanns Treboria innan ens tiden hade fötts- före ALLTING annat.

Men utan tid kunde ingenting egentligen finnas. Tiden var själva existensen.

Själva tillvaron. Och ur tiden skapades rummet.

När ett ingenting blev någonting blev också någonting någonstans.

Så egentligen borde heller inte Treboria själv ha kunnat existera innan tiden fanns.

Trots det så HADE hon funnits där. Det äldsta trotset mot naturlagarna som fanns.

Den näst största gåtan som någonsin funnits var hur detta ens hade kunnat vara möjligt.

Denna gåta hade Treboria sökt svaret på under hela SIN evighetslånga livstid.

#### ### ### ### ###

Svaret på denna gåta skulle kanske kunna berätta hur hon själv kommit till.

Hur den äldsta platsen och varelsen själv hade fötts. Och detta var alltså den största gåtan av dem alla.

I all sin visdom som hon samlat på sig under alla sina oräkneliga år kunde hon inte svara på gåtan.

De allra första åren hade varit spännande. Allting var nytt och intressant.

Trots att det inte funnits mer än bara hon själv. Att bara existera var till att börja med inspirerande nog.

Men det var evigheter sedan. Sedan hade det blivit outsägligt ensamt. Det var då Treboria skapade tiden.

Detta var hennes magiska kraft. Ensamheten hade väckt kunskapen om att hon hade den magin.

Tidens födelse var det största som hänt henne. Hon kunde trots sitt eviga liv av inte bara tankar,

utan också känslor inte beskriva hur stort det var. Den utveckling,

den process som tidens existens också skapade var inte långt ifrån att vara lika fantastisk.

#### ### ### ### ###

Allt liv som utvecklades var så mäktigt spännande. Hon skulle aldrig mer behöva vara ensam.

Det var vad hon trodde då, under sin motsvarighet till ungdom. Men tiden och därmed tillvaron växte.

Den blev till sist så stor att hon inte kunde uppfatta den hela på en gång.

Treboria fann sig vara i mitten av allting, men ensam vid tidens roder. Allt liv hade blivit så utspritt.

På så långa avstånd. Det hjälpte inte att avstånd egentligen bara var ett tidsmått.

Och att hon kontrollerade tiden. Och inte borde begränsas av den. Ensamheten var tillbaka.

Men den blev inte på långa vägar så långvarig som förr.

Det var samma sak med tiden som med allt annat som fanns i den.

Ingenting är så perfekt att det inte kan bli något fel på det.

Och där tiden råkade gå sönder föll livet som fanns där igenom.

#### ### ### ### ###

Varelserna som råkade falla ur tiden och därmed också rummet föll tillbaka till tidens ursprung.

Till Treboria. Hon behövde inte vara ensam längre. Detta hände sannerligen inte så ofta,

men då och då kom det fler varelser. Treboria började bli bebott. De tidsvilsna fruktade först henne.

Och längtade tillbaka hem. Sedan dyrkade de henne. Och vördade henne.

Såg Treboria som sitt nya och enda hem. De byggde templet och hon fyllde det med sin magi.

De byggde sina egna bostäder. Hon var väldigt stolt, men blev med tidens gång också alltmer högfärdig.

Tanken på att bli lämnad ensam igen och förlora sina alldeles egna levande innevånare

skrämde henne så mycket att egoismen tog över.

Ingen skulle någonsin få lämna Treboria som en gång kommit dit!

De skulle hålla henne sällskap. För evigt.

### ### ### ##

-texten är från nya(re) berättelsen Tidsnyckeln

### ### ### ###

© bild Snezana Lindskog,

text Patrik Ek 2018.

www.succek.com