Prisjägaren:
Korsningen, del 3 och 4.
3. Han hade till och med varnat henne för att gå vidare. Men hon hade lämnat honom mekandes med sin cykel. Sin svävarcykel, fast det visste hon inte då. De tre våldtäktsmännen var däremot väldigt hotfulla. Men det hade de inte mycket för. De blev totalt utklassade och dessutom rejält skadade. Mannen i motorcykeloverallen var nämligen en särdeles skicklig prisjägare. Han hade kommit till hennes räddning som en riddare i skinande rustning. Eller det var kanske lite väl mycket sagt, för en riddare hade väl inte varit kriminell som prisjägare ofta var? De skickligaste tog inte mycket hänsyn till lagar och förordningar någonstans. Allt detta var förstås väldigt osannolikt att det skulle hända just henne och just där. Men det gjorde det och det var inte ens det mest osannolika av allt. Det som var mest högtflygande var verkligen just väldigt högtflygande.
4. Prisjägaren som just för kvällen spelade hjälte var inte härifrån. Inte från Jorden. Inte från samma galax ens! Och det osannolika slutade inte ens där! Ingen kunde ha anat att hon skulle följa med honom ut i rymden! Vem skulle ens tro att hon talade sanning, om hon berättat? Utom Cilla förstås, som blev personligt inblandad. Särskilt när våldtäktsmännen, trots att de blivit allvarligt skadade, bestämde sig för att hämnas. De kallade till och med in förstärkningar. Till ingen nytta. Men de visste ju förstås inte vem de hade emot sig. Ännu en gång blev de totalt övermannade och svårt skadade. Dessutom arresterade. Sedan hade Mias hjälte försvunnit ut i rymden. Men han hade inte hunnit långt innan han ångrat sig. Han återvände med hjälp av en så kallad tidsförvängare. Det var en mycket märklig manick som gjorde att han kunde förflytta sig genom tiden, fast bara kortare intervaller.
fortsättning följer här på www.succek.com
© Patrik Ek, 2018 & 19.
DRAKENS HUS & Succek.com 