Prisjägaren; Korsningen
del ett och två.
1. Visst har en korsning ett stort symboliskt värde! Och tänk att det hade gått tio år sedan hon var här sist! Exakt på samma plats. Vid nästan samma tid. I stadsparken. Då hade det inte varit en riktig korsning här. Det var fortfarande ungefär mitt i parken. Hon hade kommit från Cillas hemadress sett. Hon hade rundat ett liknande stort buskage som nu fanns där, men fortsatte sedan aldrig förbi lekplatsen och hundrastgården och nådde heller inte parkens slut. Det som hänt då hade inneburit ett radikalt vägval för henne. Hon hade valt en mycket speciell väg i sitt livs korsning. Fast egentligen hade ju Cilla gjort valet åt henne. Då hade hon varit Maria Eliasson med smeknamnet Mia. En helt vanlig genomsnittlig tjej som jobbade på en snabbmatsrestaurang. Nu var hon Mia Elektra, respekterad prisjägare. Och hon bodde inte ens längre i den här galaxen!
2. Det var verkligen alldeles fantastiskt. Om hon inte valt att gå ensam hem i mörkret från Cilla för tio år sedan, så hade hon heller inte förändrats så totalt. Där var i alla fall ett vägval hon gjort i sin personliga korsning. Cecilia hade försökt övertala henne om att sova över i stället. Men hon hade varit envis. Och dumdristig, som det skulle visa sig. Exakt på den här platsen hade hon gått rakt i armarna på tre våldtäktsmän. Det hade ingen betydelse alls att korsningen här då bara varit en parkstig och inte som nu utbyggd till en riktig parkväg, där de två huvudlederna genom parken möttes i en korsning. Det skulle ha varit kört för henne då. Om inte en väldigt speciell person precis innan detta oväntade och högst oönskade möte så att säga hade korsat hennes väg. Då hade hon misstagit honom för en farlig motorcykelsnubbe. Främlingen var verkligen mycket farlig, men inte för henne. Han hade talat och uppfört sig en aning konstigt, men inte hotfullt.
fortsättning följer här på www.succek.com
© Patrik Ek, 2018 & 19.
DRAKENS HUS & Succek.com 