Huckle eller slöja?

untitled

Huckle eller slöja

Text: Bo Pellnäs

© Ystad Allehanda,

Publicerad 1 mars 2013 4.04 Uppdaterad 1 mars 2013 4.042013-03-01 04:04:08

http://www.ystadsallehanda.se/opinion/gastkronikor/article1827745/Huckle-eller-sloja.html

Gästkrönika.

Jag minns dem väl. Alla gamla tanter med hucklen på huvudena och änkorna som alltid bar svarta sådana. Kyrkan hade en central plats i samhället, kristendomsundervisningen började självklart redan i småskolan och nästan alla unga konfirmerades.

// // JaJag minns dem väl. Alla gamla tanter med hucklen på huvudena och änkorna som alltid bar svarta sådana. Kyrkan hade en central plats i samhället, kristendomsundervisningen började självklart redan i småskolan och nästan alla unga konfirmerades.

Tidigare hade kvinnorna haft egna bänkar i kyrkan så att männen inte skulle distraheras från predikan av syndfulla tankar. Kvinnor var omyndiga och därmed beroende av sina män, fäder och bröder förvånansvärt länge. Först 1921 blev kvinnor fullt myndiga vid samma ålder som män och fick samtidigt rösträtt.

Frågorna kring klädsel och sedlighet tonades endast långsamt ner och ännu i min ungdom höll inte minst de frireligiösa samfunden hårt på en uppsjö regler om hur kvinnor fick klä sig, ha håret arrangerat och vilka bilder och ord som var acceptabla. Föräktenskapliga förbindelser med erotiska eskapader var självfallet otänkbara och kunde i dessa kretsar döma de skyldiga till förfärliga syndastraff. I pingstförsamlingarna var helvetet och djävulen en ytterst påtaglig realitet. Kort sagt, mina far- och morföräldrar kunde ha passerat som nästan radikala muslimer varje fredag i moskén.

Mot den bakgrunden förvånar jag mig över den inställning som många svenskar idag uppvisar gentemot invandrade muslimer. Vi tycks vägra att se likheterna mellan deras seder och hur våra egna svenska förfäder levde, bara två till tre generationer tillbaka. Men så tillhör vi en historielös nation som förbehållslöst försvurit sig till konsumtionssamhällets krav och en närmast bisarr tro på teknikens möjligheter att rädda både vår framtid och våra fattiga själar.

De människor som kommer till Sverige, på flykt undan krig eller ekonomisk misär, kommer alla från samhällen där jordbruket fortfarande har större betydelse än industrin, för att nu inte tala om alla postindustriella företeelser. Att se ned på dessa människor är att förakta våra egna farföräldrar och deras hårda arbete med att förvandla en patriarkal lantarbetarvärld till en modern demokrati. Till stor del blev detta möjligt därför att omställningen kunde ske under tvåhundra år av fred.

Inte alla på vår jord lever i samma tidsera. Vissa länder utvecklas nu i den digitala världen där allt sker fort men ofta utan perspektiv och besinning. I andra delar finns samhällen som fortfarande har 1800-talets förutsättningar, ibland nästan medeltida. De problem, ibland allvarliga, som uppstår när våra olika tidskontingenter kolliderar, borde dock vara möjliga att hantera för insiktsfulla människor.

Vi reser alla i tiden med samma båt, några i fören, andra längre bak.

Till och från funderar jag över vem som egentligen sitter längst bak. Alla vi som otaliga gånger om dagen faller i bön framför Ipod-guden eller de som fem gånger ber till Allah.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

text Bo Pellnäs

© Ystads Allehanda 2013

www.succek.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.