Jag har inte glömt dig, Lars Björkman!
Mot slutet av April detta Nådens år 2016 förlorade jag min bäste skrivarmentor.
Och världen förlorade en stor kändisarnas kändis,
som stod bakom så mycket vi vanligt folk kanske inte har koll på.
Men det kan Ni själva Googla på nätet om.
Jag är ledsen, Lasse, att detta farväl kommer så sent.
Men det har mycket att göra med att jag själv inte mått så himla bra.
Jag kommer aldrig att glömma första gången jag hälsade på dig.
Jag kunde ju inte hålla mig, utan berättade att jag också älskade att skriva.
Och då gav du mig din ”vänbok” som du fått på din 80 årsdag.
Sedan pratade vi i fortsättningen nästan var gång om skrivande, ord och diverse kändiskompisar.
Henning Mankell gick bort under den här tiden och du gav mig hans sista Wallander bok.
När jag skulle fixa Litteraturcafé gav du mig väldigt värdefulla råd.
Och när du råkade kolla på ”fel” program när jag var på tv för andra gången blev du så himla besviken!
Detta var en handfull minnen, men det bästa med dig tycker jag egentligen
var att du alltid var så förnöjd, snäll och glad!
En riktigt positiv förebild!
© Patrik Ek, 2016.
Ping: Steget Efter! | Succek.com