Du måste våga för att ta nästa steg i karriären

johanneshansen

Du måste våga för att ta nästa steg i karriären

Du har mycket att vinna på att utmana dina rädslor. Det menar Johannes Hansen som har skrivit boken ”Fuck your fears.” Du har mycket att vinna på att utmana dina rädslor. Det menar Johannes Hansen som har skrivit boken ”Fuck your fears

Kan du inte bestämma dig för vad du vill med din karriär? Ser du en massa hinder för att ta nästa steg? ”Sluta hitta på ursäkter. Utmana dina rädslor i stället”, säger Johannes Hansen, som skrivit boken ”Fuck your fears”.

Är jag verkligen redo att byta jobb? Nja, jag väntar nog ett år till.

Hur ska jag säga till chefen att jag vill avancera? Vet inte, det kanske är bäst att låta bli, jag har ändå inte tid för mer ansvar.

Det är vanliga ursäkter när människor ska fatta beslut i karriären.

− Vi hittar på ursäkter för att vi är rädda, säger Johannes Hansen, mental råd­givare, föreläsare och för­fattare till boken ”Fuck your fears”.

Vad vi är rädda för varierar, men det är väldigt vanligt att vara rädd för att misslyckas och för andras åsikter.

– Det finns mycket att vinna på att utmana rädslorna. Dina vänner kommer inte att överge dig om du misslyckas och du kommer inte att gå under, även om det känns jobbigt. Sanningen är att du blir starkare, säger Johannes Hansen.

Roten till rädslorna finns i både biologi och uppväxt, men det är sällan nödvändigt att göra en djup analys för att bli modigare.

− Sluta vänta på det perfekta tillfället och gör det nu. Allt du är stolt över i ditt liv började med att du utmanade dina rädslor. Från första jobbintervjun och löneförhandlingen till att hålla presentationer. Det betyder också att allt du kommer att uppskatta i framtiden är jobbigt i dag, säger Johannes Hansen.

© Metro, 2014

publicerat på http://www.succek.com

Annonser

Dennis och Rex, del 2!

Dennis och Rex

av Patrik Ek.

del 2 av två.

denna saga är Dennis egen, tack för att jag får publicera den!

Där låg något gråaktigt, med vita fläckar.

Ganska stort, större än Dennis båda händer.

Och kände en svag lukt, som av ett ljus som man precist blåst ut.

Detta var så spännande att han glömde att vara rädd.

Dennis sträckte in både händerna och drog försiktigt ut något som liknande en sten,

men som uppenbarligen inte var det. Ett ägg!

Ett som var betydligt större än äggen som hans mamma kokade ibland.

Definitivt ingen kyckling i det! Och det var ännu lite varmt.

Trots att han visste att det var omöjligt, så var han ändå säker på sin sak.

Detta var verkligen ett drakägg!

Det spelade ingen roll att drakar inte fanns på riktigt,

för det här ägget fanns i alla fall. Om han inte drömde alltihop förstås.

Fast det ville han inte tänka på, det var ju inget roligt!

Han strök försiktigt med handen över den gråvita ytan,

det kändes mjukt och hårt på en och samma gång.

Hur kom drakägget in i lådan? Och vanför?

Dennis försökte dra ut lådan helt och hållet igen, men det gick inte.

Hålet på undersidan hade pressat ut träet i botten på lådan så det stod ut som en tratt ungefär.

Han tog ut den lilla traven med rollspelspapper.

Det skulle inte vara lätt att spela mera med dem.

Hela traven var söndertrasad från undersidan och upp till det näst översta pappret.

Och dessutom lite bränt i kanterna på det understa pappret.

Jaha, det var ju inte lite konstigt och fantastiskt.

Ägget hade kommit ramlande rakt ur rollspelets sagovärld.

Bokstavligt talat! Det var ju inte riktigt klokt!

Men Dennis hann inte tänka mer på det,

för han hörde att mamma och låtsaspappa var på väg in utanför dörren!

Fort! Han måste gömma undan ägget!

För om de vuxna såg det skulle han kanske inte få ha kvar det!

De kanske inte ens skulle tro på att det var ett riktigt drakägg!

Snabbt slank det in under kudden!

Men, det såg inte riktigt klokt ut, så han svepte över täcket!

Som tur var lade ingen märke till att det var rörigt i sängen.

Och då brukade faktiskt Dennis ha bäddat och fint.

När god- nattningen var färdig kröp han upp i sängen

och flyttade drakägget så det hamnade i knät under täcket.

Han log för sig själv! Tänkt så lyckligt lottad han var!

Hans största önskedröm hade gått i uppfyllelse

och då var det egentligen inte möjligt att det skulle kunna hända,

fast det hade gjort det i alla fall!

Dennis låg länge och höll om sitt stora ägg, innan han till sist somnade.

Han sov gott och drömde om att det föddes en stor röd drake ur ägget.

En drake som blev hans bästa vän.

Och sedan vaknade han.

Det var morgon igen och han hade vaknat tidigt.

Tidigare än alla andra i huset.

Det första han gjorde var att sträcka sig efter drakägget,

men han kunde inte hitta det!

Dennis letade igenom hela sängen- inget ägg!

Förskräckt for han upp ur sängen-

tänk om han hade drömt alltihop- det vore ju bara så typiskt!

Han letade under sängen, utan resultat och sedan sökte han genom hela sitt rum.

Inget drakägg någonstans!

Dennis ville skrika och svära- han var så in i vassen besviken!

Men han ville ju inte väcka de andra, så han bara stod där.

Och då hörde han ett konstigt ljud. Ja, inte så konstigt egentligen.

För det lät som om någon snarkade och det var ju inte han själv.

Ändå lät det precis som om någon hade legat och snarkat inne i rummet.

Läskigt! Det måste ju komma utifrån,

han råkade bara höra det väldigt tydligt, inte sant?

Dennis såg på klockan, det var ännu rätt så lång tid kvar tills det egentligen var dags att gå upp.

Han hade en sådan där halvhög våningssäng

och fick alltså klättra upp för en stege för att komma upp i den.

Och det var när han gjorde det som han såg att det fanns något inne i lampskärmen i taklampan.

En liten skugga! Dennis skyndade sig upp i sängen och ställde sig på tå.

Det låg en liten röd drake och sov där uppe i lampskärmen.

Han var tvungen att hålla för munnen för att hålla tillbaka ett glädjeskrik- så glad blev han!

Dennis bestämde med en gång att det skulle heta Rex.

Men så kom han att tänka på vad det var för dag- en skoldag!

Han kunde ju inte lämna drakungen kvar hemma ensam hela dagen!

Men å andra sidan kunde han ju inte gärna ta med lilla Rex till skolan heller.

Hur skulle han kunna ha honom gömd där? Draken måste väl äta och dricka också? ¨

Skulle han kanske låtsas vara sjuk och få vara hemma från skolan för att passa sin drakbaby?

Men så kunde han ju inte heller hålla på i längden. Detta var verkligen knepigt!

Han började undra hur mycket trevligt det egentligen var att får en sådan här önskedröm uppfylld.

Skulle han kunna berätta det för någon, som kunde hjälpa honom?

Inte sina syskon i alla fall, inte till en början. De skulle bara bli avundsjuka och kanske skvallra.

Och inte för mamma, hon tyckte ju inte ens om ödlor,

så man kunde ju bara gissa vad hon skulle tycka om en riktig drake.

Inte bra i alla fall. Hur var det med hans låtsaspappa då?

Han hade ju mycket fantasi och var på många sätt olik de flesta andra vuxna som Dennis kände.

Kanske. Han suckade. Det gick inte att lösa allt på samma gång.

Det fick bli till at ta en dag i taget. Först denna.

Och han vågade varken lämna Rex hemma själv eller ta med honom till skolan.

Alltså- dags att bli sjuk! Ont i magen? Nej, det gick ju över.

Det fick ju vara något som kunde ge en ursäkt till att vara hemma flera dagar.

Så att han hann med att hinna på något riktigt bra sätt att ta hand om den lilla draken.

Den snarkade och rörde på sig i sömnen. Bara ingen hörde det!

Det måste ju bli varmt därinne i lampskärmen, men det gillade väl en liten drakunge.

Dennis undrade om den kunde spruta eld.

Eld och varmt- aha! Feber var ju bra!

Han började ta på sig en massa kläder och kröp sedan ner under täcket igen.

Han stäckte sig efter en filt som hängde på sängkanten. Det var förstås drakar på filten.

Han log och sneglade upp mot det lilla snarkande sagodjuret.

Efter en stund var han så varm att svetten bokstavligt talat rann om honom.

Då stoppade han tillbaka alla kläder och gick för att söka upp sin mamma.

Dags för ”showtime”. På scenen idag: feber!

Han var förstås lite orolig för att bluffen skulle bli genomskådad, men det gick ganska lätt.

Eftersom Dennis kom och väckte sin mamma så tidigt så klagade hon mest på att bli väckt så tidigt.

När han sedan sa att han var så varm och inte mådde bra, så blev hon istället orolig.

Det blev snabbt bestämd att han skulle få bli hemma från skolan

och att reservpappa Patrik skulle vara hemma för att passa honom.

När Dennis gick tillbaka till sitt rum för att låstas gå och lägga sig och må dåligt var han nöjd.

Detta skulle nog komma att lösa sig.

Han skulle berätta vad som hänt för Patrik så snart de var helt ensamma.

Sedan skulle de lösa problemen tillsammans.

För visst kunde han vara säker på att få förståelse

för att vilja behålla en äkta drake från en vuxen

som ibland nästan var som ett barn själv?

Men hur detta sedan gick för du läsa en annan gång, för nu är orden i denna saga slut!

© Patrik Ek, SuccéK.com 2011 & 14

http://www.succek.com

Dennis och Rex!

Dennis och Rex

av Patrik Ek.

del ett av 2.

denna saga är Dennis egen, tack för att jag får publicera den!

Dennis hette en cool kille som bodde i ett hus tillsammans med sina syskon,

sin mamma och låtsaspappa.

Han hade en store- och en lillebror samt en storasyster.

Dennis hade också två rikligt bra kompisar som han både lekte och spelade data med.

Han hade även ett särskilt intresse.

Dennis tyckte väldigt mycket om drakar.

Han tyckte de var både snygga, grymma och coola-

till och med lite söta i vissa fall.

Den här killen hade förstås ganska mycket drakar på sitt rum.

Både på väggarna och olika modeller eller prydnadssaker.

Bland favoriterna av dessa saker fanns några drakägg.

Inga riktiga givetvis, utan låtsas.

Men de såg väldigt verkliga ut!

Dennis brukade ibland låtsas att de var riktiga

och att det som genom ett under föddes drakungar på hans rum.

Det hade varit så häftigt om det verkligen hade hänt!

Även om han så klar förstod att det var omöjligt,

så önskade han det i alla fall.

Detta hände också i verkligheten.

Nåja, i alla fall nästan.

Under en lång period spelade han nämligen rollspel med sin storebror och låtsaspappa.

Det här spelet hette ”Drakar och Demoner”

och där spelade Dennis en dvärg som hette Oxs Achsodd.

En gång under sina spännande äventyr mötte Oxs

och hans kompis alven Legonir Månesköld en ondskefull ande.

Denna ande hade ställt till mycket elände,

men de hade lyckats ge den något som den tyckte var värdefullt.

Den lovade att uppfylla deras önskningar i utbyte.

Då önskade så klart Oxs, alltså Dennis,

att han skulle få en egen tam drake!

Och mycket riktigt så stötte han på ett äkta drakägg,

men det skulle visa sig kräva många uppoffringar att få behålla det.

Anden var ju som sagt ond!

När detta hände i spelet fantiserade Dennis mer än vanligt

över att det skulle hända i hans riktiga liv!

Det hände att han vaknade mitt i natten

och var helt säker på att han hört ett konstigt ljud.

Och sedan hörde han det igen!

Det lät precis som om något knakade, knäckte rent av!

Då for han ur sängen för att se om det var drakaggen kläcktes!

Fast det var det ju aldrig.

Det måste vara som han hade drömt!

Tiden gick vidare och andra drömmar kom och gick,

till exempel en om att han fick ett riktigt ägg med drakbaby i på sin födelsedag.

Och i spelet lärde sig Oxs att hantera en svårskött ung flickdrake.

Både Dennis och hans storebror brukade verkligen se fram emot de kvällar

när det var dags att låtsas som om världen med monster, riddare och trollkarlar var verklig.

Efter varje spelomgång fanns det dessutom alltid en massa att diskutera eller fråga om,

så på det viset räckte fantasivärlden till lite extra in i den riktiga.

Men sedan var ju allt som vanligt igen.

Och det fanns ju så mycket annat att tänka på.

Som det senaste spelet som kompisen skaffat sig

och när Dennis kunde komma hem till honom och spela det, exempelvis.

Och varannan helg var Dennis och två av hans syskon hos sin riktiga pappa.

Där var det mycket som var annorlunda mot hemma.

Pappa hade både katter och hund.

De kunde man ju både leka och mysa med.

Det hade gått en tid sedan han senast spelade rollspel och ens tänkt på drakar.

Och det var just en sådan gång när Dennis varit hemma hos sin pappa och kommit hem igen.

Det var alltså söndag och han skulle snart gå och lägga sig. Det var ju skola dagen därpå.

Då hörde han ett tydligt skrapande ljud.

Dennis tänkte först att det var antingen storebror eller lillebror

som lekte med något som lät ”skrap- skrap”.

Bägge två var rätt bra på att för olika slags oväsen.

Vår coola kille satt och tittade på god natt film.

De gjorde han och syskonen nästan alltid innan de skulle lägga sig.

Det var väl ungefär som god natt saga, fast i filmform.

Snart var alltså Dennis försjunken i filmen igen.

Då hördes ljudet en gång till, fast högre!

Det var inget tvivel om att det kom från hans eget rum.

Vad var det? Inte kom det från filmen i alla fall.

Där var det en actionscen just nu.

Bilar som sprängdes, folk som skrek, skott som avlossades.

Inget skapande alls, bara höga ljud.

Han satte filmen på paus och just då kom ljudet igen.

Det verkade komma från hans skrivbord.

Det var väl ingen råtta eller mus där? Blä!

Fast å andra sidan kanske den var söt och om han var försiktigt

kanske han kunde ha den som husdjur.

I hemlighet. Hans låtsaspappa var nämligen tråkigt nog allergisk mot pälsdjur.

Fast Dennis kunde ju inte hjälpa om det hade flyttat in en mus i hans rum.

”Knak- knak, prassel- prassel”, lät det plötsligt.

Och sedan skapade det igen.

Dennis sneglade förhoppningsfullt upp mot skrivbordshyllan,

men hans låtsas drakägg var förstås fortfarande bara på låtsas.

En råtta eller mus var ingen drake hur mycket man än önskade det.

Men var kom då ljudet ifrån- exakt?

Han lyssnade noggrant. En alldeles för lång stund var det nästan helt tyst.

Det enda som hördes var ljuden som utifrån övriga huset.

På andra sidan av Dennis rumsdörr.

Och de ljuden var dämpade av dörren.

Han hade precis bestämt sig för att han inbillat sig,

eller kanske somnat och drömde.

Då hördes både skrapandet, knakandet och prasslandet på nytt!

Och inte nog med det- en av skrivbordslådorna rörde på sig!

Hela lådan darrade så mycket att den närapå gled ut av sig själv!

Och nu blev Dennis riktigt rädd!

Det var ju en sak om overkliga grejer hände på låtsas,

men i verkligheten var det något helt annat.

Trots det, kunde han inte låta bli att dra ut skrivbordslådan.

Den rörde sig i handen hit och dit.

Så var den öppen! En liten bit.

Försiktigt kikade han in.

Där inne låg en trave papper. Och lådan hade slutat röra sig.

Tyst igen. Dennis drog ut lådan helt och hållet.

Han visste mycket väl vad det var för papper.

Det var de som hörde till Rollspelet.

De beskrev det viktigaste man behövde veta om hans dvärg för att kunna låtsas vara honom.

Men vad var det då som lät?

Det fanns inte så mycket annat i lådan. Lite småsaker bara.

Han ryckte på axlarna. Han började nog bli hemskt trött

och visste inte vad som var dröm eller verklighet längre.

Då rörde sig det översta pappret!

Det liksom slingrade sig och bullade till sig ungefär på mitten.

”Prassel- prassel.”

Sedan rörde det sig lite fram och tillbaka.

”Skrap- skrap!” låg stilla lite. Och ”knaaaaaak” och ”brak”!

Det lät precis som lådan gick sönder i botten.

”Duns!” Något ramlade ner i golvet rakt under lådan som han stod och höll i.

Dennis rörde sig inte ur fläcken. Hela han var på helspänn.

Dels vågade han inte röra på sig, för vad skulle då hända?

Och dels väntade han sig att någon när som helst skulle komma in genom dörren

och fråga vad det var som gick sönder. Men ingen kom.

Och vad var det som hade ramlat ner på golvet?

Det var något som var tungt nog att låta ”duns”!

Dennis väntade en stund till, men inget hördes.

Han släppte försiktigt lådan, jo den satt konstigt nog snällt kvar på sin plats.

Och sedan lade han sig sakta platt på golvet och kikade in under skrivbordet.

fortsättning följer…

© Patrik Ek, SuccéK.com 2011 & 14

http://www.succek.com

Rimspiration 4!

Rims1

Rimspiration!

Välkommen till  Rimspiration!

Jag gräver här i det stora arkiv av rimmade dikter som jag skrivit.

Jag plockar fram sådana som jag tycker är inspirerande

och publicerar dem här på SuccéK.com

Vad betyder Rimspiration?

Rim + inspiration!

 yin-yang-1280x800

Mänskligt Eller Kvinnsligt?

Att jag råkade bli född till man

är inget jag alltid är stolt för minsann!

Även fast jag inte kan rå för vad andra män gör,

så kan det mycket väl vara övergrepp som berör eller stör.

Jag hör om hemskheterna i media i ett kör,

önskar jag kunde stå tryggt utanför

och inte ofrivilligt deltog i världsalltets manskör.

Funderingarna vill inte alltid försvinna,

hur hade jag varit som kvinna.

Hade jag haft mer, eller troligare mindre att vinna?

Jag måste mig ofta påminna att besinna.

Inte låta tankarna för häftigt brinna.

Än finns det tid att hinna.

Hinna göra det jag kan som en äkta man

och stå upp för dem som kanske inte själva kan.

Att predika den sanning som verkligen är sann.

Det är ingen slump att kvinnan är skapt för en man.

Vi hör ju alla tillsammans, minsann!

Det är inte en tillfällighet att mannen är skapt för en kvinna

Ändå är det något om vilket jag måste påminna!

Gemenskapen och den unika personliga egenskapen

är det enda som kan rädda alla kvinnor och män.

Ändå är detta inte hela den fullständiga sanningen,

då vissa män faktiskt föredrar andra män.

Precis som vissa kvinnor

hellre föredrar sina väninnor.

Detta eftersom varje regel har ett undantag

och tur är det- annars fanns varken du eller jag!

© Patrik Ek, SuccéK 2010,

http://www.succek.com

Inga Invandrare på våra Gator!

5208851372_b7ebc665d8_z

Inga Invandrare på våra Gator!

Ja, du läste rätt- låt dem inte stå därute och frysa-

släpp in dem i stället!

Om du gör det, så kan det mycket väl hända många goda ting!

Till att börja med så har du gjort en god gärning!

Till att fortsätta med så ska jag ge några personliga exempel på vad som kan hända!

 

Vid två helt olika tillfällen i helt olika butiker har jag blivit släppt före i kön

av så kallade invandrare.

Vid bägge tillfällena var deras kundvagnar överlastade och jag hade bara lite varor.

Den ena mannen hade hela familjen med sig, busiga barn och den andre var ensam.

Bägge var av helt skilda folkslag och nationer.

Bägge var lika artiga och trevliga.

 

Min familj har under flera år varit stödfamilj till ensamkommande barn.

Dessa ungdomar har alla varit artiga, väldigt hjälpsamma och lärt mig massor.

Inte bortskämda och störiga som så många infödda så kallade svenska ungdomar.

De har också varit väldigt tacksamma för all hjälp och för att de tex fått gå i skolan.

När hörde du senast en svenskfödd ungdom uttrycka tacksamhet för att få gå i skolan?

Gratis dessutom.

 

Dessutom har jag jobbat åtskilliga år inom vård och omsorg

och en uppenbar sak har jag verkligen lärt mig: invandrarna är bäst på jobbet!

Hade jag varit chef hade jag gärna anställt endast invandrare.

Varför?

De behandlar de sjuka och behövande med respekt och som om de vore deras egna familj!

Och hör du någon av dem klaga på sitt jobb?

Nej, de är- överraskning- tacksamma för sitt arbete!

 

Och är du inte nöjd med de här exemplen, så hör av dig!

Jag har många fler- så vad väntar du på?

Inga invandrare på gatorna- släpp in dem!

© Patrik Ek, SuccéK.com 2014

http://www.succek.com

 

Din Succé, del 7!

PåBest Din Succé!

-hur du överträffar dina förväntningar på dig själv.

i samarbete med Spegeln

Välkommen till 2014´s sista Din Succé!

Visste du att för varje minus krävs fem plus?

 

Eller med andra ord: för varje negativ handling krävs fem positiva för att återfå jämvikten!

Detta är noggrant belagt och bevisat med den senaste forskningen.

Tänk efter noga på vad detta egentligen innebär:

varje ENSTAKA gång du säger eller gör något negativt

ger detta FEM gånger så stark effekt som ETT enda positivt!

Du blir så att säga skyldig fem positiva ursäkter eller handlingar för varje negativ.

Men detta är enligt mig inte allt.

spegeln

Inte nog med att du lägger fem bördor på någon annan genom en enda negativ.

Du får också effekten av att varje kraft möts av en lika stor motkraft emot dig-

den lilla bumerangeffekten.

Så även om inte du får igen med samma mynt av den som blivit träffad-

så får du det av dig själv.

Mår du bra av den negativa handlingen?

Nej, och nu vet du vad det beror på.

 

Och det kan bli ännu värre än så.

Fortsätter de negativa handlingarna att byggas på,

kommer de till sist falla tillbaka på dig med sin fulla samlade kraft-

den stora bumerangeffekten.

Och den felar ALDRIG.

Succek Logga (1)

Men misströsta inte- för du kan utnyttja de här naturkrafterna!

Om du sprider positiva handlingar omkring dig

så kommer du att få samma tillbaka.

Det tar bara längre tid- eftersom de inte har samma kraft i början.

De är ju dock mycket trevligare.

Men när de till sist faller tillbaka med sin fulla samlade kraft-

har du lyckats göra en riktigt STOR positiv succé!

 

Gör nu detta till en vana, så får du både en framgångsrik avslutning på året

och en riktigt positiv början på det kommande!

 © Spegeln & Patrik Ek, SuccéK.com 2014,

www.succek.com

http://news.spegeln.se/

 

Kurragömma och Kängsnören, del 2!

Kurragömma och Kängsnören:

del 2 av två.

”Har hela regementet blivit som tokiga! Inte skratt- KATT! De liknar lodjur, fast de är mycket mindre!” Björnen såg lite skamsen ut.

”Jaså på så sätt. Jag tror jag hör lite dåligt. Jag är nog inte så klok heller är jag rädd”, men så sken han upp.

”Ni kunde ju fråga gamle Bröl, han vet allting!” Hunden skrattade igen ”Ha, ha vilket roligt namn!” Lysmasken gav honom en bister blick och vände sig åter till Björn. ”Vem är denne Bröl och var hittar vi honom? Nå, tala ut!” Var visste inte björnen, men däremot att det var en stor, gammal och klok älg som hette Bröl. De förstod att det inte var så mycket att välja på.

De fick ta och leta efter både kattungen Fiska och älgen Bröl på samma gång.

De tackade björnen för hjälpen och traskade vidare. Ja, det vill säga att Åskar snarare skuttade fram på hundvalpars vis och Tyst Larsson marscherade på sitt högljudda militäriska sätt. De letade sig allt längre in i skogen, allt längre bort från både lysmaskens stubbe och Långtombortom-mossen. Det böljade skymma så sakteliga och Larsson tände sin lykta. Åskar blev allt tröttare i benen

och ville allt oftare vila sig, vilket givetvis uppfattades som mycket irriterande av hans följeslagare. De såg inte till några djur alls,

inte som mycket som ett knott ens. Det var bara skog överallt. Det var väldigt påfrestande för dem båda. De tog en paus mellan fyra höga träd, som stod i en klunga. Lysmasken höll upp sin lykta, men de kunde inte se vare sig grenar eller krona där de kisade i dunklet.

”Vilka höga träd!”, sa den lilla hunden imponerat. ”Jag är minsann inte gjord av trä unge man!”, hördes då plötsligt en mäktig stämma från ovan. De båda rastande blev båda mycket överraskade och lite skrämda. ”Vem talar, stig fram!”, röt Larsson- men han lät inte fullt så stursk som han kanske ville.

### ### ### ### ###

Då sänkte sig ett väldigt skräckinjagande huvud ner någonstans däruppifrån. Den lilla valpen hade inte sett något så hemskt i hela sitt liv! Det var ju ett stort monster! Han dök ner bakom en stor sten och gnällde ängsligt. Fast han kunde inte låta bli att nyfiket snegla upp på monstret. Det såg nästan ut som en jättestor häst och hade något som liknade en bagges horn- fast betydligt större och hemskare-

på huvudet. ”God kväll herr älg”, sade lysmasken respektfullt, vilket gjorde hunden än mer osäker. Om den barske masken var så undfallande, då måste ju monstret vara väldigt farligt. ”God kväll herr lysmask”, mullrade monstret, ”Är ni ute och patrullerar tillsammans med en sådan liten unge? Ni borde veta bättre. Sådana små ska gå och lägga sig så här dags!” ”Det är sant herr älg, men lille Åskar har gått vilse

och vi letar också efter hans lilla vän Fiska.” Det jättelika djuret ruskade på sin väldiga krona. ”Oj, oj! Vad är nu detta för en röra.

Har lysmasken blivit tokig? Först talar ni om åska och sedan om att fiska. Och vad var det där om att gå vilse och leta efter någon?

Snälla ni, jag trodde alla lysmaskar hade någorlunda ordning på sig! Förklara er tack!” Masken såg först lite osäker ut när han tittade upp på det betydligt större djuret, men sedan vaknade hans dåliga humör till liv igen. ”Tyst! Vid alla oladdade musköter! Han har missförstått det hela alldeles! Åskar är den lilla rädda valpen bakom stenen. Och han gick vilse när han letade efter kattungen Fiska! Uppfattat?!”

Då brölade den kronprydda djuret så marken skakade och hela skogen blev knäpptyst! Den lilla rädda hunden bakom stenen dök förskräckt ner i skydd igen. Han darrade av rädsla. ”Ingen, absolut INGEN talar om för skogens konung när han ska vara tyst!

Om inte det är sant heter jag inte Bröl och är ingen älg!”, vrålade älgen ilsket.

### ### ### ### ###

Då förstod äntligen Åskar vem det var de träffat. Det var den älg som björnen Björn hade sagt visste allt och kunde hjälpa dem att hitta Fiska. Och fast han var så rädd, så kröp han ändå fram för att försöka prata med den gamle älgen. Han ville ju så gärna hitta sin käraste vän och intalade sig att han måste vara modig. ”Ursäkta mig herr älg”, försökte han säga högt och tydligt-

men det som kom ur munnen var nästan

bara ett pip. Men älgen Bröl både såg och hörde hundvalpen, trots att han var mycket förargad på lysmasken.

”Ser man på, den ängslige unge mannen kommer fram till slut, nå vad vill du lille vän? Kalla mig gärna för Bröl!” Det väldiga djuret hade också en väldig stämma, men nu lät han mer vänlig än något annat. Valpen drog djupt efter andan och stålsatte sig. Sedan berättade han i ett svep allt som hänt sedan han själv börjat leta efter Fiska när de lekte kurragömma och avslutade med att så artigt han kunde be älgen om hjälp.

Bröl fnös och skrapade med sina väldiga hovar, han vände sig till lysmasken. ”Varför förklarade ni inte med en gång att det var så det gick till, utan att vara oförskämd och allt?!” ”Jag råkar heta Tyst- Tyst Pojkvasker Larsson! Och är inte DET sant så hette inte gammelgubben Karlsson”, svarade lysmasken vresigt. Älgen nickade allvarligt. ”Jaha, just det, Lysmasken Karlsson, se DET var en BRA lysmask det!” Larsson mumlade något ohörbart. Bröl brydde sig inte om honom, utan sänkte sig jättelika huvud till Åskars nivå. ”Det var ju tur att ni kom till mig, lille vän!

För inte så många skiften av skuggorna sedan, då det ännu var ljust, var jag uppe vid den lilla sjön som inte ligger långt ifrån Långtombortom-mossen.

Jag hade tänkt ta mig ett dopp, men där satt en liten katt och fiskade. Jag fick ABSOLUT inte störa henne!”, skrockade älgen.

### ### ### ### ###

”Ja, DET måste ha varit Fiska, det är den mest envisa lilla kattunge man någonsin sett, det säger alltid Råma!”,

skrattade den unga hunden högt. ”Vid alla trasiga kantiner! Det var ju just snyggt, då får vi marschera hela vägen tillbaka till utgångspunkten igen! Och i det här mörkret och jag som skulle ha gått Vakten! Det är ju typiskt!”, gnällde Tyst Larsson vresigt.

”När det gäller er, herr lysmask, kan det göra mig det samma, men för lille Åskar här ställer jag gärna upp. Du får gärna rida på min rygg upp till sjön lille vän!”, sa älgen. Hundvalpen hoppade omkring och gläfste i rena glädjen. Medan Larsson såg allt surare ut.

Bröl tittade ogillande på honom, men sedan mjuknade han plötsligt. ”Nåja, det ska vara för gamle Karlssons skull och för att jag börjar se lite dåligt i mörker. Du får sitta på mitt huvud, men bara om du lyser upp vägen ordentligt med lyktan!” Lysmasken var inte överförtjust direkt, men så fick det ändå bli. Det var ett märkligt ekipage som raskt tog sig fram mellan träd, buskar och snår, över stock och sten, uppför och nerför kullar genom skogen denna sena kväll. Många generationer av skogens djur skulle senare komma att berätta hemska historier om ett enormt monster med lysande ögon högst upp på huvudet, på vilket det red en elak liten dvärg- och annat liknande trams.

När de till slut kom fram till den lilla sjön hade natten infallit.

De hittade en liten kattunge som låg och sov vid strandkanten, omgiven av några sjöfåglar, grodor och en fet liten vattenråtta.

Katten Fiska hade varken fångat dem eller någon fisk. Fisken i sjön hade lärt sig att hålla sig undan efter Fiskas många fiskafängen där. Och de andra djuren hade lagt sig där av beskyddande instinkter- eller bara för att söka värme.

### ### ### ### ###

Det blev ett mycket kärt återseende mellan de båda vännerna Åskar och Fiska! Han blev så glad att se henne att han glömde att vara arg på henne. Det borde han ha varit, för hon hade helt glömt bort kurragömma leken och börjat fiska istället.

Och när hon väl börjat fiska slutade hon inte i första taget, särskilt om hon inget fick. Älgen Bröl tog farväl och sa att nu tänkte han minsann ta sig det där doppet! Han beordrade lysmasken att följa de båda smådjuren den sista biten hem till Långtombortom-mossen. Tyst Larsson förstod att lyda order,

även fast han helst själv gav dem. Åskar tackade Bröl för hjälpen och sedan gick de sömnrusiga iväg mot gården. De andra djuren där hörde på långt håll att någon var på väg. Lysmasken var VÄLDIGT sur nu, över allt han tvingats utstå. Han marscherade och klampade samt röt sin taktramsa så det hördes vida omkring.  ”Ett, två, tre, fyyyr! Höger, vänster, höger, vänster!” Dessutom snubblade han hela två gånger på sina bristfälligt knutna kängsnören. Med de rasande utropen ”Vid alla smällfeta sergeanter!” och ”Vad i alla skottlösa kanoner är det för rättning i leden?!” skyllde han på de andra, innan han insåg att felet var hans eget. De båda ledardjuren på bondgården,

som var en gammal häst och en äldre ko, det vill säga Grålle och Råma kom och mötte det lilla sällskapet som hördes så väl. Ännu en gång blev det ett mycket kärt återseende. Alla djuren på Långtombortom-mossen hade varit väldigt oroliga för hundvalpen och kattungen. Och som de hade letat efter dem! Lysmasken fick väldigt mycket beröm för sin föredömliga insats. Så mycket att han helt glömde att vara argsint längre. Ledardjuren var så lättade över smådjurens hemkomst att de också glömde att skälla på dem, trots att de varit så obetänksamma.

### ### ### ### ###

Och lysmasken traskade hemåt, glad och väldigt nöjd med sig själv. Jo, han traskade faktiskt- inte marscherade. Och inte en enda gång snubblade han på kängsnörena. När han närmade sig sin stubbe hade han rentav börjat vissla. En hare som bodde i närheten hörde honom och tittade ut. Haren var helt övertygad om att han måste drömma. Inte kunde väl den där vresiga masken vara på så gott humör?

Snipp, snapp, snut och så var sagan slut!

© Patrik Ek, SuccéK.com 2014

http://www.succek.com